LOS ANGELES, KALIFORNIEN. Asal, 21, flydde till USA för ett år sedan. I Los Angeles ”lilla Iran” är hon en av dem som försöker skapa ett nytt liv i skuggan av minnena från hemlandet. På den solbelysta gatan utanför den lilla butiken som säljer saffran, pistagenötter och nybakat bröd doftar det av hemmen de lämnat bakom sig.
Hon berättar att hon fortfarande vaknar med hjärtat i halsgropen när hon hör höga ljud. Även om hon trivs med friheten här är det svårt att känna sig helt trygg. ”Det är som att leva mellan två världar,” säger hon tyst och fingrar på sin mobil där bilderna från Teheran fortfarande ligger kvar.
Los Angeles är hem för tiotusentals iranska emigranter, många av dem politiska flyktingar eller unga kvinnor som inte längre kunde leva med restriktioner. I det här kvarteret har kaféerna namn på både engelska och persiska, och varje kväll fylls rummen av röster som växlar mellan språk och generationer.
Asal går till universitetet på dagarna och arbetar extra på en restaurang på kvällarna. Hon sparar till egen lägenhet, något hon aldrig kunde drömma om i Iran. Men hon beskriver också en hemlängtan som inte går över. ”Jag saknar ljudet av staden, gatuförsäljarna, min mammas mat. Samtidigt vet jag att jag inte kan gå tillbaka. Inte än.”
Hennes berättelse liknar många andras: unga som lämnat allt för möjligheten att bestämma över sina egna liv. Trots avståndet fortsätter de att följa nyheterna från hemlandet, delta i demonstrationer och samla in pengar till oppositionen. I mötet mellan det gamla och det nya växer en gemenskap fram, formad av både hopp och saknad – en plats där minnena får leva vidare samtidigt som framtiden sakta tar form.
