Det thailändska fartyget seglade genom Hormuzsundet i gryningen, med kurs mot Persiska viken. Ombord rådde en stilla rutin: maskinrummet mullrade lågt, styrmannen följde sin rutt på navigationsskärmen och besättningen hade just avslutat morgonens kontroller. Bara några timmar tidigare hade fartygsledningen mottagit en varning från Irans kustbevakning – ett meddelande som uppmanade utländska fartyg att undvika området tills vidare.
Kaptenen hade dock valt att fortsätta. Enligt rederiet fanns inget officiellt hinder i internationell lagstiftning för att passera sundet, och lasten – livsmedel och industrivaror på väg mot Kuwait – var tidskritisk. För alla ombord verkade det vara ännu en dag i ett av världens mest övervakade farvatten.
Strax före klockan nio började kommunikationen hacka. Ett brus i radiofrekvensen avbröt kaptenens kontakt med kuststationen i Muskat. Sekunden därpå flimrade lamporna till. Från flera håll sågs samtidigt ett skarpt ljus i horisonten. Sedan försvann signalen helt. “Allt blev svart,” berättar en anonym besättningsman som via satellitlänk lyckades lämna ett kort meddelande innan förbindelsen dog ut.
Irans myndigheter hävdar att inget ingripande har skett och att ingen incident registrerats i området. Samtidigt rapporterar maritima övervakningssystem att ett fartyg med thailändsk flagg försvann ur sina databaser vid samma tidpunkt. Internationella observatörer beskriver läget som spänt, men oklart.
Det thailändska utrikesdepartementet har under dagen kallat till sig Irans ambassadör för förklaringar och krävt tillgång till all radar- och satellitdata från regionen. I Bangkok håller anhöriga nu andan, medan sökinsatser förbereds i samarbete med Oman och Förenade Arabemiraten.
Samtidigt sprids frågorna snabbare än svaren. Var det en olycka? En teknisk kollaps? Eller en markering från någon som inte vill se främmande flaggor i sundet? I en region där varje nautisk mil kan bli politisk laddning är det som hände i Hormuzsundet ännu ett mörkt kapitel i ett redan spänt hav.
