Liberalernas partiledare Simona Mohamsson säger att den nya SD-linjen inte är hennes förstahandsval, men att det är vad partiets medlemmar har beslutat efter en längre intern process. Hon framhåller att hon respekterar beslutet och att hennes uppgift nu är att leda partiet utifrån de demokratiskt fattade ställningarna. Enligt Mohamsson handlar det om att ta ansvar för det parlamentariska läget och att fortsätta kämpa för liberala värderingar även i ett förändrat politiskt landskap.
Hon betonar att Liberalernas kärna ligger fast: försvar för rättsstat, mänskliga rättigheter och individens frihet. Samtidigt erkänner hon att samarbetet med Sverigedemokraterna väcker starka känslor, både internt och bland väljare. ”Jag vet att många liberaler är tveksamma, kanske till och med besvikna, men jag tror också att vi måste våga stå i spänningen mellan ideal och verklighet”, säger hon.
Mohamsson poängterar att de nya förhandlingarna inte betyder att Liberalerna överger sina grundvärderingar. I stället, menar hon, handlar det om att ha inflytande över den politiska riktningen och driva igenom liberala reformer som stärker skolan, rättssäkerheten och integrationen. Hon uttrycker samtidigt en tydlig medvetenhet om risken att förlora väljarnas förtroende och säger att partiet nu måste visa genom handling att de liberala principerna inte rubbas av de nya kompromisserna.
Inom partiet fortsätter diskussionen om hur långt samarbetet kan sträckas. Flera liberaler i riksdagen har uttryckt oro över hur det påverkar partiets identitet och långsiktiga trovärdighet. Simona Mohamsson svarar att samtalet är nödvändigt och att det är just sådana debatter som håller liberalismen levande. På frågan om hon ångrar beslutet svarar hon kort att hon hellre ser ett parti som vågar fatta svåra beslut än ett som står still av rädsla för konflikt.
Hon avslutar med att uppmana till förtroende och tålamod: att liberala idéer ofta prövas hårdast i tider av oro. För henne handlar ledarskapet nu om att visa att samarbete inte behöver betyda avkall på övertygelse, utan kan vara ett sätt att försvara friheten i praktiken.
