En kall vinternatt i Knutby tystnade byn, men i det stora gula huset på höjden skulle något oförklarligt snart utspela sig. När grannarna långt senare vittnade om vad de hört – ett dämpat skott, en bil som startade – hade timmarna redan gått. Frågan som sedan kom att sysselsätta både polis och åklagare var: när på natten avlossades de dödande skotten mot Alexandra Fossmo?
Tekniska undersökningar gav små men betydelsefulla ledtrådar. Temperaturen i sovrummet, kroppens nedkylning och blodets koagulering beskrevs i noggranna protokoll. Forensiker använde dessa uppgifter för att uppskatta tidsfönstret då döden inträffat. Den preliminära slutsatsen pekade mot de tidiga morgontimmarna, någon gång mellan midnatt och klockan tre.
Telefonlistor och meddelanden gav ytterligare pusselbitar. Ett sms skickades strax före midnatt, därefter följde några timmars tystnad. Vittnesuppgifter från personer i närheten bekräftade att ett par skarpa ljud hörts i samma tidsrymd. Polisens utredare kunde utifrån dessa samstämmiga uppgifter dra en ungefärlig tidslinje: då låg Alexandra sannolikt redan livlös i sängen, medan gärningspersonen lämnade platsen i mörkret.
Den exakta sekunden gick aldrig att fastställa, men den tekniska bevisningen tillät ändå en rimlig avgränsning – en kort stund mitt i natten då en stilla by väcktes av händelser som därefter skulle förändra allt.
