BEIRUT. 4-åriga Zeinab håller hårt i sin mor när de stiger ur den slitna minibussen som just lämnat ett provisoriskt läger i Beqaa-dalen. Det är andra gången hon tvingas fly sitt hem, trots att hon knappt hunnit fylla fyra. Först var det kriget i Syrien som drev hennes familj över gränsen. Nu är det den fördjupade krisen i Libanon – ett land som redan bär på tyngden av miljontals flyktingar och en ekonomisk kollaps utan slut i sikte.
De senaste åren har Libanon gått från att vara en fristad för människor på flykt, till att själv bli en plats som många försöker lämna. En femtedel av landets befolkning beräknas idag vara på flykt, inom eller utom landets gränser. De som stannar kämpar för att överleva bland stigande priser, brist på bränsle och en valuta som förlorat nästan allt sitt värde.
Zeinabs familj bodde tidigare i ett enkelt hyreshus i utkanten av Beirut. När hyran höjdes och elen försvann packade de det få de ägde: några klänningar, ett fotoalbum och en plastpåse med bröd. Nu delar de tält med tre andra familjer, där barnen ritar i sanden medan föräldrarna räknar sina sista libanesiska pund.
På gatorna i huvudstaden har bilden blivit vardag: plaststolar utanför mörka butiker, köer vid brödbodar, unga som drömmer om att fly men saknar pass eller möjlighet. Människor som en gång kom hit för att söka skydd blir nu själva de som söker en väg bort.
För Zeinab är världen fortfarande liten – en filt, en docka, ett fång ljus genom tältduken. Men hennes liv bär på en berättelse om ett land där framtiden blivit något man försöker hitta någon annanstans.
