Donald Trump jagar hjälp i Hormuzsundet.
I helgen har Frankrike och Tyskland vänt honom ryggen, och det diplomatiska trycket runt den amerikanske presidenten har vuxit. Situationen i Hormuzsundet, den smala och strategiskt helt avgörande vattenpassagen mellan Persiska viken och Omanbukten, har blivit en symbol för de allt mer spända relationerna mellan USA och dess europeiska allierade.
Trump-administrationen har i flera veckor sökt internationellt stöd för att säkra den fria sjöfarten i området, särskilt efter attacker mot oljetankers som Washington skyller på Iran. Men trots upprepade uppmaningar har både Frankrike och Tyskland gjort klart att de inte avser att delta i någon amerikanskledd insats. Paris hänvisar till behovet av ett europeiskt alternativ under gemensamt befäl, medan Berlin manar till återhållsamhet och diplomatiska lösningar.
Från Vita huset ses avvisandet som ännu ett bevis på att de europeiska huvudstäderna tvekar inför USA:s allt hårdare linje mot Teheran. Trump har offentligt uttryckt frustration över vad han beskriver som “brist på ansvar” från Europas sida, samtidigt som hans utrikesdepartement fortsätter sitt lobbyarbete bakom kulisserna.
För Washington står mycket på spel. Utan en bred koalition riskerar USA att ensam bära kostnaderna för marina patruller i ett av världens mest trafikerade farvatten. Samtidigt varnar militära rådgivare för att varje incident kan leda till en snabb upptrappning, med oförutsägbara konsekvenser för världsmarknaden och säkerheten i regionen. Inom EU försöker diplomater nu balansera mellan solidaritet med USA och viljan att hålla liv i kärnenergiavtalet med Iran.
Mitt i den tilltagande spänningen återstår frågan om någon är villig att följa Trump i Hormuzsundet, eller om USA tvingas segla ensamt genom ett allt mer osäkert politiskt vatten.
