Hans namn är okänt för de flesta. Men Alexander Butterfield, som avlidit 99 år gammal, hade en stor roll i en av 1900-talets mest uppmärksammade politiska skandaler. Som biträdande stabschef i Vita huset under president Richard Nixon befann han sig mitt i maktens innersta krets, men utan att själv stå i centrum. Hans lugna och ordnade sätt gjorde honom oumbärlig för presidenten, som litade på att Butterfield alltid såg till att saker fungerade som de skulle.
Det var dock inte hans administrativa skicklighet som senare skulle göra honom odödlig i historieskrivningen, utan ett till synes obetydligt vittnesmål. Sommaren 1973, under utfrågningarna om Watergateskandalen, ställdes den till synes rutinmässiga frågan om inspelningssystemet i Ovala rummet. Butterfields lugna bekräftelse på att alla samtal i presidentens arbetsrum faktiskt spelades in kom att förändra allt. Genom hans avslöjande fick åklagare och allmänheten tillgång till bevis som ledde till att Nixon till slut tvingades avgå, den första och hittills enda amerikanska president som gjort det.
Efter skandalen drog sig Butterfield gradvis tillbaka från politiken. Han fortsatte sin karriär inom offentlig tjänst, bland annat som chef för den myndighet som ansvarade för luftfart, men flytten från Vita husets korridorer hade förändrat honom för gott. Under resten av sitt liv talade han sällan om sitt centrala ögonblick i historien, även om han i dokumentärer och intervjuer kunde påminna om hur slumpartat allt egentligen var – hur en enkel fråga vid rätt tillfälle kan välta regeringar.
De som kände honom beskriver honom som reserverad men rak, en person med integritet och lojalitet, formad av yrkesstolthet snarare än av lusten till berömmelse. Han såg sig aldrig som en visselblåsare eller hjälte, bara som en tjänsteman som svarade ärligt när han fick en fråga. Alexander Butterfields namn må inte vara välkänt, men utan honom hade en avgörande sanning kanske aldrig kommit fram.
