In i det sista kände sig ayatolla Khamenei säker på sin sak: attacken skulle inte ske i dagsljus. Det var budskapet som förmedlades till ledningskretsen sent på kvällen, enligt källor med insyn i samtalen. Den iranska ledningen hade räknat med att alla militära angrepp skulle inledas först när mörkret lagt sig över Teheran, något som i normala fall gav både försvarssystem och befolkning en viss beredskapstid. Men denna gång bröts det mönstret.
När rapporterna om explosioner började strömma in på morgonen spreds förvirring. Flera höga tjänstemän ska ha tvivlat på uppgifterna. Enligt uppgiftslämnare talades det om övningar, misstag i signalspaningen, eller provokationer från mindre miliser. Först när direktrapporterna visade bilder av brinnande byggnader insåg man omfattningen.
Försvarsstaben kallades omedelbart in. Telefonlinjerna gick varma mellan Teheran och frontförbanden i väster. Officiella källor beskriver beslutet att gå upp i full beredskap som ”omedelbart men ordnat”. Samtidigt fanns en tydlig frustration över att de egna underrättelserna inte förutsett attackens exakta tidpunkt. Det var, enligt flera bedömare, just tidsfaktorn som gjorde anfallet så förödande.
På gatorna sökte människor skydd medan sirenerna ljöd. Men även i kaoset märktes ett märkligt lugn. Statsmedier upprepade budskap om kontroll och försvarsförmåga, medan oberoende observatörer noterade ett ökat antal säkerhetsstyrkor runt viktiga byggnader.
I maktens centrum pågick interna diskussioner om hur man skulle tolka händelsen. Khamenei själv uppges ha uttryckt besvikelse över den felaktiga bedömningen men samtidigt uppmanat till fortsatt disciplin. ”Detta är en prövning, inte ett slut,” ska han ha sagt inför sina närmaste rådgivare, enligt en anonym källa.
När dagen gick mot sitt slut hade bilden klarnat något: attacken var mer omfattande än först befarat, men ledningen stod kvar. Frågan om varför varningssystemet inte slagit larm i tid återstår. Många inom de militära leden menar att det inte bara handlade om teknik – utan om tillit, om tron på att motståndaren skulle följa ett förutsägbart mönster. Den tron visade sig ödesdiger.
