I takt med att spänningarna mellan Iran och omvärlden fortsätter att öka har frågan om den iranska regimens framtid fått förnyad aktualitet. Enligt Irankännaren Rouzbeh Parsi är dock alla förhoppningar om ett snabbt sammanbrott missriktade. Han menar att även om det högsta ledarskapet skulle utplånas, skulle regimen som helhet sannolikt bestå. Den islamiska republikens maktstruktur är nämligen mer komplex än att enbart vila på enskilda personer.
Parsi understryker att det iranska systemet är djupt institutionaliserat, med maktcentra som sträcker sig långt bortom den högsta ledaren. Revolutionsgardet, de religiösa stiftelserna och ett nätverk av lojala byråkratiska strukturer har länge samverkat för att upprätthålla statens stabilitet. Dessa institutioner fungerar inte bara som maktinstrument utan också som ekonomiska och sociala fundament som genomsyrar samhället.
En viktig aspekt, enligt Parsi, är den ideologiska och ekonomiska symbios som binder samman det militära och religiösa ledarskapet. Även om den politiska topplinan skulle försvinna finns det gott om aktörer med både resurser och motivation att försvara systemet. Han påpekar att tidigare erfarenheter från regionen visar att regimer med starka säkerhetsapparater sällan faller enbart på grund av ledarskapets bortgång.
Samtidigt leder den hårda interna kontrollen, kombinerad med återkommande protester, till ett tillstånd av permanent spänning. Missnöjet i befolkningen växer på grund av ekonomisk stagnation, korruption och socialt förtryck, men den statliga apparaten har hittills visat en betydande förmåga att absorbera chocker.
Parsi framhåller att en verklig förändring i Iran troligen kräver en långvarig process där oppositionella krafter lyckas bygga strukturer som kan ersätta det nuvarande systemet. Att eliminera enskilda ledare kan möjligen skapa turbulens, men det räcker inte för att rubba regimen i grunden. För att förstå Irans framtid måste man därför, enligt honom, se bortom personfixeringen och i stället analysera de institutioner som bär upp makten — och som hittills visat sig vara förvånansvärt motståndskraftiga.
