Varje år tar Skolinspektionen emot tusentals anmälningar från elever, vårdnadshavare och skolpersonal. Det handlar om allt från kränkande behandling och bristande stöd till oro för elevernas trygghet och skolors arbetsmiljö. Nu har Aftonbladet gått igenom samtliga anmälningar från 2022 och framåt och kan ge en unik inblick i vad som händer bakom skolportarnas stängda dörrar.
Analysen visar att anmälningarna rör sig från de minsta lågstadieskolorna till de största gymnasierna, i både kommunala och fristående verksamheter. Vissa handlar om enskilda händelser mellan elever, andra om systematiska brister som pågått under lång tid. Många anmälningar rör exempelvis elever som inte får det stöd de har rätt till enligt skollagen, trots upprepade påminnelser till skolledningen.
Skolinspektionen konstaterar att antalet anmälningar legat på en hög nivå de senaste åren, men också att ökningen kan bero på att fler känner till sina rättigheter och vågar vända sig till myndigheten när något inte fungerar. Samtidigt menar experter att siffrorna blottlägger djupa problem inom den svenska skolans struktur, där resurser och kompetens inte alltid räcker till för att möta elevernas behov.
I vissa kommuner är antalet anmälningar per elev nästan dubbelt så högt som i andra. Det finns ingen enkel förklaring till varför, men variationen speglar skillnader i ledarskap, resursfördelning och lokala rutiner för att lösa konflikter innan de går vidare till myndigheter.
Föräldrar och elever som Aftonbladet varit i kontakt med beskriver en frustration över hur lång tid det kan ta innan utredningar blir klara och vilka konsekvenser väntan får i vardagen. Samtidigt betonar flera rektorer att en anmälan inte alltid innebär att skolan har gjort något fel, utan att det ofta handlar om olika tolkningar av lagen eller oenighet kring vad som är bäst för en elev.
Att antalet anmälningar är så stort väcker frågor om tillsynens roll och effektivitet. Vad händer efter beslutet? Leder anmälningarna verkligen till förändring på skolorna? Aftonbladets genomgång visar att de flesta besluten slutar med krav på åtgärder eller uppföljningar, men att det också finns fall där ärendena avskrivs utan någon påföljd.
Sammantaget tecknar materialet en bild av en skola där engagemanget är starkt men där bristerna ofta slår hårt mot de elever som redan kämpar mest. Anmälningarna till Skolinspektionen blir därmed inte bara en fråga om statistik, utan ett fönster in i den svenska skolans vardag – en vardag som rymmer både hopp, frustration och kampen för varje barns rätt till en likvärdig utbildning.
