Enligt uppgifter från flera källor inom det amerikanska försvarsdepartementet överväger president Donald Trump att använda brittiska flygbaser för amerikanska stridsflygplan i händelse av ett militärt angrepp mot Iran. Planerna, som ännu inte offentliggjorts officiellt, väcker starka reaktioner både i Washington och i London, där frågan om brittiskt deltagande i ett eventuellt krig i Mellanöstern redan tidigare skapat politisk kontrovers.
I Storbritannien diskuteras nu de rättsliga och politiska konsekvenserna av att låta USA utnyttja landets militärbaser för operationer som inte är direkt sanktionerade av Nato eller FN. Flera brittiska oppositionspolitiker har krävt att regeringen tydligt redovisar sin hållning och har påmint om att parlamentet tidigare insisterat på att varje militär inblandning måste ha ett demokratiskt mandat. Regeringen har än så länge inte bekräftat om några formella förfrågningar kommit från Washington, men försvarsdepartementet uppger att man håller nära kontakt med sina amerikanska motsvarigheter.
I USA försöker Vita huset tona ned betydelsen av uppgifterna och beskriver samtalen som en del av den “strategiska planeringen” som alltid pågår mellan nära allierade. President Trump ska enligt flera rådgivare anse att Storbritannien, med sitt geografiska läge och sin militära infrastruktur, utgör en central del i varje eventuell insats mot iranska mål. Pentagon har samtidigt betonat att ingen operation är nära förestående, men att “alla alternativ ligger på bordet”.
Från iranskt håll har utrikesdepartementet redan reagerat med skarpa varningar. En talesperson i Teheran menar att varje försök att använda brittisk mark för attacker mot Iran skulle betraktas som en fientlig handling från båda länderna. Spänningen mellan Washington och Teheran har ökat kraftigt de senaste månaderna, efter nya amerikanska sanktioner och uppgifter om iranska försvarsprojekt som oroar västmakterna.
Bakom kulisserna pågår ett intensivt diplomatiskt spel där europeiska regeringar försöker hindra en militär eskalation. Diplomater i Bryssel beskriver läget som “en prövning av den transatlantiska enigheten” och varnar för att ett utslag av amerikansk unilateralism kan skada säkerhetssamarbetet under lång tid framöver. Samtidigt växer oron i regionen för att en enstaka missbedömning eller provokation kan utlösa en kedjereaktion som snabbt förvandlar den politiska krisen till ett öppet krig.
