Det har väckt starka reaktioner runtom i landet efter att det blivit känt att tusentals äldre personer tvingats vänta i mer än tre månader på att få sina beviljade insatser från socialtjänsten. Bakom de långa väntetiderna finns en kombination av personalbrist, ökad efterfrågan och bristande samordning mellan olika vård- och omsorgsaktörer, enligt flera kommuner.
För många äldre handlar dröjsmålet inte bara om förseningar i hemtjänst eller praktisk hjälp, utan om en period präglad av oro, ensamhet och försämrad hälsa. När stödet inte kommer i tid blir anhöriga ofta tvungna att ta ett större ansvar, något som i sin tur leder till ökad belastning på familjerna.
Socialstyrelsen uppger att den genomsnittliga väntetiden för vissa biståndsbeslut nu är den längsta på tio år. Myndigheten pekar på att flera kommuner redan innan sommaren gick in i ett ansträngt läge, med svårt att rekrytera personal och ett växande vårdbehov hos en allt äldre befolkning.
I ett försök att minska köerna har vissa kommuner infört prioriteringslistor och tillfälliga förstärkningsgrupper, men enligt fackliga företrädare räcker inte resurserna. De beskriver en verklighet där handläggare hanterar dubbelt så många ärenden som för några år sedan och där konsekvensen blir att beslut fattas snabbare men verkställs allt senare.
Kommunpolitiker och ansvariga tjänstemän betonar att arbetet pågår för att förbättra situationen, bland annat genom digitalisering av delar av handläggningsprocessen och ökad samverkan med regionens vårdinrättningar. Samtidigt kräver flera intresseorganisationer en nationell handlingsplan och tydligare lagkrav på hur lång väntetiden får vara.
För de äldre som väntar på sin hjälp är dock frågan mindre om administration och mer om vardagen som inte går ihop. Många uttrycker en känsla av att ha blivit bortglömda i ett system som skulle finnas till för dem när de behöver det som mest.
