Året har börjat rekordvarmt på Grönlands västkust. Nuuks invånare ser tillbaka på den varmaste januarimånaden som någon kan minnas. Termometrarna steg flera grader över det normala redan under årets första vecka, och floden som vanligtvis ligger frusen långt in i mars har hållit sig öppen. För många här känns det märkligt att gå på bar mark i stället för på knarrande snö, säger fiskaren Ane Kristiansen och blickar ut över en kust som mer minner om sen vår än midvinter.
Meteorologer bekräftar att det inte handlar om enstaka milda dagar utan om ett tydligt trendbrott. Enligt Grönlands meteorologiska institut var januarimedeltemperaturen i Nuuk mer än sex grader över det historiska genomsnittet, det högsta sedan mätningarna startade på 1800‑talet. Den ovanliga värmen har fått konsekvenser: isen i fjordarna ligger tunn, vilket försvårar vinterfiske och transport, samtidigt som smältvattnet från inlandsisen rinner tidigare än normalt.
Forskare kopplar utvecklingen till ett ovanligt kraftigt inflöde av varm luft från söder samt till de långsiktiga effekterna av den globala uppvärmningen. Klimatforskaren Nivi Olsen beskriver situationen som en förvarning om hur snabbt förändringen kan slå igenom i Arktis: mindre havsis, förändrade nederbördsmönster och ökade risker för jordskred på de tinande sluttningarna runt huvudstaden.
Samtidigt försöker lokalbefolkningen anpassa sig. Skidspåren på fjällsluttningarna har ersatts av lerstigar, och turistguider ställer om till vandringar i stället för hundspannsturer. Många oroar sig för vad den milda vintern betyder för kommande sommar. För dem som lever nära naturen blir varje förändring tydlig: havet doftar annorlunda, luften känns fuktigare, och tystnaden från frysen som inte längre fryser är svår att vänja sig vid.
