Regeringen överväger att koppla det svenska biståndet närmare migrationspolitiken genom att använda ekonomiskt stöd som ett påtryckningsmedel gentemot ursprungsländer som vägrar ta emot utvisade personer. Tanken är att biståndet ska kunna fungera som både piska och morot – länder som samarbetar kring återvändande kan belönas med ökade medel, medan de som motsätter sig repatriering riskerar minskat stöd.
Förslaget väcker starka reaktioner. Förespråkare menar att en tydligare koppling mellan bistånd och migrationspolitik är nödvändig för att hantera de växande kostnaderna för personer som inte har rätt att stanna i Sverige. De framhåller att biståndet i dag ofta används utan tydliga krav på samarbete, vilket enligt dem försvagar Sveriges möjligheter att verkställa utvisningar och upprätthålla asylsystemets trovärdighet.
Kritiker varnar däremot för att förändringen riskerar att underminera biståndets grundläggande syfte, som är att bekämpa fattigdom och främja mänskliga rättigheter. De pekar på att biståndspolitiken länge byggt på principen om mottagarlandets behov och delat ansvar, inte på politiska motprestationer. Organisationer inom civilsamhället oroar sig för att villkorat bistånd kan slå hårt mot redan utsatta grupper och att maktbalansen i internationella relationer förskjuts till Sveriges fördel på ett etiskt tveksamt sätt.
Inom riksdagen går åsikterna isär. Vissa menar att Sverige måste ställa krav på motprestationer för att säkra att återvändande sker på ett ordnat sätt, medan andra hävdar att biståndspolitiken inte ska användas som ett verktyg för inrikespolitiska mål. Debatten berör både praktiska och moraliska dimensioner: hur långt kan ett land gå för att skydda sin migrationspolitik utan att kompromissa med solidariteten?
Förhandlingarna om en framtida utformning av biståndet väntas fortsätta under våren, samtidigt som flera europeiska länder redan infört liknande modeller. Frågan om hur Sverige bör balansera värderingar mot realpolitik ser därför ut att bli en av de mest avgörande i den nya biståndspolitiska inriktningen.
