I en ny granskning har Aftonbladet kartlagt fyrtio fall där unga människor tvingas lämna Sverige på egen hand, separerade från sina familjer, efter att de har fyllt arton år. Reportaget visar hur dessa ungdomar, som ofta har bott flera år i landet, plötsligt bedöms som vuxna och därmed förlorar sitt skydd – trots att deras familjer får stanna kvar.
Genom intervjuer med både ungdomar, familjemedlemmar och myndighetspersoner framträder en bild av ett system som följer lagens bokstav men där den mänskliga sidan hamnar i skymundan. Flera av de drabbade berättar att de betraktar Sverige som sitt hem, talar språket flytande och går i gymnasiet, men att beslutet om utvisning kommit utan möjlighet till återförening.
Jurister och människorättsorganisationer som medverkar i granskningen menar att praxis på området har blivit allt strängare. De pekar på att myndigheterna gör en tydlig åtskillnad mellan minderåriga och myndiga, oavsett social situation eller anknytning. Resultatet blir att unga vuxna skickas till länder de knappt känner, ofta utan familjeband, språkkunskaper eller nätverk.
Migrationsverket framhåller å sin sida att varje beslut prövas individuellt och i enlighet med gällande lagstiftning. Myndigheten betonar också att det finns möjlighet att söka anknytningstillstånd i efterhand, men att sådana ansökningar sällan leder till att familjer återförenas snabbt.
I flera av de fall som Aftonbladet följt möts de utvisningshotade av en djup känsla av oro och uppgivenhet. Föräldrar beskriver maktlösheten i att tvingas se sina barn skickas iväg medan de själva får stanna. Samtidigt väcks en politisk debatt om huruvida regelverket bör ändras, så att äldre tonåringar inte skiljs från sina familjer över en natt. Granskningen har därmed satt nytt fokus på en av de mest komplexa frågorna i svensk migrationspolitik – balansen mellan lagens krav och det mänskliga priset.
