Gabriella, åtta år, sitter på sin säng i familjens lilla lägenhet i Forsbacka och klamrar sig fast vid sin gosedjurskanin. På skrivbordet ligger hennes skolböcker, en halvfärdig teckning och ett brev från klasskamraterna som inte förstår varför hon snart ska försvinna. Om en vecka ska hon och hennes familj utvisas till El Salvador, ett land som hon aldrig har sett men som myndigheterna räknar som hennes hem.
Föräldrarna, som kom till Sverige för mer än tio år sedan, berättar att de inte vet vad som väntar dem. De har byggt upp ett liv här, arbetat, lärt sig språket och låtit barnen växa upp i trygghet. Gabriella är född i Gävle, har gått i skolan i Forsbacka hela sitt liv och pratar svenska som vilket annat barn som helst. För henne är tanken på att lämna vännerna och skolan ofattbar.
Lärarna beskriver henne som en glad och engagerad elev med stor omtanke om andra. Klasskamraterna har startat en insamling och skickat brev till beslutsfattare i hopp om att påverka. På skolgården pratas det öppet om oron för vad som ska hända, något som även personalen försöker hantera så varsamt som möjligt.
Migrationsverkets beslut har dock slagit fast att familjen saknar tillräckliga skäl för att stanna. Processen har pågått i flera år, med överklaganden och stöd från lokalsamhället. Trots det tog beslutet nyligen ny kraft när det sista försöket att få prövningstillstånd nekades.
I grannskapet beskriver många känslan av maktlöshet. Föreningar och privatpersoner försöker samordna stöd, ordna manifestationer och uppmärksamma situationen. Samtidigt råder en tyst frustration över att ett barn som vuxit upp här inte får stanna i det land hon kallar sitt hem.
På kvällen, när Gabriella packar ner sina saker, frågar hon sin mamma när de får komma tillbaka. Föräldrarna har inget svar. De försöker hålla modet uppe, men ovissheten känns tung. Forsbacka kommer snart att tystna lite, säger en granne, och på hennes skrivbord kommer den halvfärdiga teckningen att ligga kvar – som en påminnelse om ett liv som plötsligt måste lämnas bakom.
