Enligt uppgifter från flera källor har den syriska regeringen i Damaskus och den kurdiskt dominerade styrkan SDF nått en principiell överenskommelse som syftar till att ena det splittrade syriska territoriet. Förhandlingarna, som enligt regionala analytiker har pågått under flera månader med ryskt stöd, markerar ett möjligt skifte i den låsta konfliktbilden i norra och östra Syrien.
Avtalet uppges innebära att de kurdiska styrkorna, som under flera år verkat med visst självstyre i de områden de kontrollerat, gradvis ska integreras i den syriska statens säkerhetsstrukturer. I gengäld ska Damaskus erkänna vissa administrativa och kulturella rättigheter för den kurdiska befolkningen och garantera lokal representation i civila institutioner.
Bakgrunden till överenskommelsen är ett förändrat strategiskt läge efter att SDF pressats militärt av både Turkietstödda grupper och ökande spänningar med lokala stammar. Samtidigt vill regeringen i Damaskus befästa sitt inflytande över landets olje- och jordbruksrika regioner i norr. En gemensam front mot externa aktörer, framför allt Turkiet, anges av insatta bedömare som en viktig drivkraft bakom uppgörelsen.
Reaktionerna är delade. Många syriska kurder uttrycker oro över att avtalet ska begränsa de självstyreformer som vuxit fram sedan 2012, medan vissa hoppas att det ska skapa större stabilitet och skydd mot militära offensiver. I Damaskus framhålls överenskommelsen som ett steg mot nationell suveränitet och slutet på vad regeringen beskriver som “parallella förvaltningsstrukturer”.
Det är ännu oklart hur snabbt avtalet kan omsättas i praktiken. Mycket tyder på att genomförandet blir beroende av rysk diplomati, internationella sanktioner och huruvida USA, som fortfarande har trupper stationerade i nordöstra Syrien, accepterar en ny maktbalans. Trots de många osäkerheterna beskrivs uppgörelsen av flera bedömare som det mest konkreta försöket hittills att ena Syriens territorium efter mer än ett decennium av krig och splittring.
