I en avlägsen region i landets östra delar växer nu misstankarna om omfattande oegentligheter kring hanteringen av döda under den senaste krisen. Vittnesmål berättar om hur kroppar transporterades i vanliga varubilar, ibland utan märkning, och begravdes hastigt på avlägsna platser. De få som fanns på plats beskriver scenbilder av brådska, tystnad och en känsla av något som skulle döljas.
De lokala myndigheterna har ännu inte kunnat redogöra för var hundratals personer som rapporterats döda faktiskt har tagit vägen. Dokument och register som tidigare förts över förlusterna tycks ofullständiga. Sjukhuspersonal, anhöriga och frivilliga uppger att kroppar som identifierats ena dagen helt plötsligt försvunnit ur förteckningarna nästa.
Efterlevande söker desperat efter svar. Många vittnar om samtal som aldrig återupptogs och om löften från myndighetspersoner som aldrig infriades. En lokal människorättsorganisation menar att dessa försvinnanden kan tyda på en medveten strategi för att dölja den verkliga dödssiffran.
Internationella observatörer har begärt tillgång till området och kräver transparens i utredningen. Regeringen meddelar å sin sida att man ”tar situationen på största allvar” och att en särskild kommission tillsatts. Än så länge har inga konkreta resultat redovisats.
I byarna där man misstänker att de hastiga begravningarna skedde fylls luften av en märklig blandning av stillhet och misstänksamhet. De små jordhögarna utanför bygränsen är nu täckta av ogräs, men under ytan ruvar frågan som fortfarande saknar svar: vad hände med de döda som försvann?
