Rapporter som når omvärlden beskriver en tilltagande och desperat situation i Iran. De siffror som nu, trots censur och avstängda nätverk, sipprar ut från landet tyder på ett blodbad av sällan skådat slag. Vittnesmål talar om hur säkerhetsstyrkor under loppet av två dagar gick hårt fram mot obeväpnade demonstranter i flera städer. Enligt uppgifter från exilorganisationer och människorättsgrupper ska minst 12 000 personer ha dödats, men den siffran är omöjlig att bekräfta oberoende.
Det statskontrollerade medielandskapet i Iran förnekar omfattningen och beskriver oroligheterna som ”begränsade insatser mot terrorceller”, men den versionen motsägs av bilder och filmer som sakta letat sig ut via krypterade kanaler. På dessa syns överfyllda sjukhus, massgravar och sörjande familjer som försöker återfinna sina anhöriga.
Det internationella samfundet står handfallet. FN har kallat till krismöte, men hittills har inga konkreta sanktioner eller åtgärder presenterats. Flera europeiska regeringar har samtidigt kritiserat den globala tystnaden och kräver att oberoende observatörer får tillträde till landet.
Iran befinner sig sedan länge i ett spänt läge, där ekonomisk misär, politiskt förtryck och växande missnöje med regimen skapat en explosiv situation. De senaste dagarnas siffror, om de visar sig stämma, pekar på att statens våld nått en ny nivå – en utveckling som kan förändra hela regionens stabilitet.
För de anhöriga till de tusentals som nu rapporteras saknade eller döda finns ännu inget utrymme för sorg i offentligheten. I ett land där varje uttryck för protest möts med hot om repressalier fortsätter människor ändå att viska sina berättelser, fast beslutna att världen inte ska glömma det som sker.
