Vid Sverigedemokraternas landsdagar har frågan om rätten att äga halvautomatiska vapen seglat upp som en av de mest omdiskuterade punkterna. Det var tydligt redan tidigt under debattpassen att medlemmarna stod delade i synen på hur långt partiet bör gå i sitt försvar av den enskildes vapenrättigheter. Flera motioner tog upp behovet av att utvidga den nuvarande lagstiftningen och lätta på reglerna för licensgivning, medan andra betonade vikten av att bibehålla nuvarande restriktioner av säkerhetsmässiga och samhälleliga skäl.
Förespråkarna för en friare vapenlagstiftning hävdade att laglydiga jägare och sportskyttar behandlas som potentiella brottslingar och att staten bör visa större tillit till medborgarnas ansvarstagande. De menade att det ökande antalet skjutningar i landet inte har någon koppling till laglydiga vapenägare, utan till den organiserade brottsligheten och den illegala vapenmarknaden. En motionär uttryckte att “friheten att äga vapen är en fråga om självbestämmande och förtroende mellan staten och individen”.
Motståndarna inom partiet var emellertid tveksamma till att ändra ståndpunkt. De pekade på de särskilda risker som följer med mer kraftfulla vapen och underströk att Sverigedemokraterna hittills har haft en restriktiv men realistisk inställning till vapenkontroll. En försiktig linje, menade de, stärker partiets trovärdighet i frågor som rör lag och ordning. Flera talare påpekade att partiet inte bör öppna för förslag som riskerar att ge ett intryck av extremism i en redan polariserad samhällsdebatt.
Diskussionen kom även att handla om ideologiska grundfrågor. Vissa såg vapendebatten som symbolisk för partiets syn på statens makt kontra individens frihet, medan andra ansåg att fokus borde ligga på kärnfrågorna: migration, trygghet och välfärd. Landsdagarna visade därmed på en växande spänning mellan de mer libertarianska och de mer ordningsorienterade falangerna inom partiet.
När omröstningen genomfördes stod det klart att frågan fortsätter att skapa splittring. Även om inget beslut togs som innebär en omedelbar förändring av partiets officiella linje, signalerade debatten att trycket från gräsrötterna ökar. Det återstår att se om partiledningen kommer att öppna för en översyn av vapenpolicyn inför nästa partiprogram. Klart är att frågan om rätten att äga halvautomatiska vapen nu på allvar har tagit plats i Sverigedemokraternas interna maktspel och identitetssökande.
