Frågan om hur Svenska kyrkan ska bruka sina omfattande skogsinnehav väcker återigen starka känslor. I centrum för den uppblossade debatten står inte bara ekonomiska intressen och klimatmål, utan också moral och teologi. Skulle Jesus ha förespråkat kalhyggen? Den frågan har formulerats av kyrkomedlemmar och miljöengagerade kristna som menar att kyrkans skogsbruk måste spegla tron på skapelsens värde och människans ansvar för den.
Bakgrunden är att Svenska kyrkan äger omkring 400 000 hektar skog, vilket gör den till en av landets största skogsägare. Skogen har länge setts som en viktig källa till inkomster, inte minst för att finansiera församlingars verksamhet, underhåll av kyrkobyggnader och diakonalt arbete. Samtidigt har kritik vuxit mot att kalhyggen fortfarande används som metod, trots att de i många fall leder till förlust av biologisk mångfald och utarmning av ekosystem.
Flera präster och teologer har offentligt tagit ställning för en mer hållbar och ekologiskt försvarbar förvaltning. De menar att kyrkan, som predikar förvaltarskap och omsorg om skapelsen, har ett särskilt ansvar att visa vägen mot ett mer skonsamt skogsbruk. En del går längre och säger att kalhyggen strider mot den kristna grundsynen på människans roll som medskapare snarare än härskare över naturen.
Från kyrkans centrala ledning påpekas å andra sidan att arbetet med att ställa om redan pågår. En ökande andel av marken lämnas för fri utveckling, nya metoder för plantering och avverkning testas, och samarbeten med forskningsinstitut syftar till att minska klimatpåverkan. Men helt att överge kalhyggen är, enligt företrädarna, i nuläget inte möjligt om församlingarna ska kunna behålla en stabil ekonomi.
Debatten har också tagit fart lokalt. I flera stift förs samtal mellan församlingar, markförvaltare och engagerade medlemmar. I vissa fall har kyrkoråd beslutat att införa restriktioner för avverkning i särskilt känsliga områden, medan andra fortsatt hänvisar till behovet av lönsamhet.
Det som för några år sedan betraktades som en intern ekonomisk fråga har därmed förvandlats till en existentiell diskussion om kyrkans roll i klimatkrisen. För många handlar det inte bara om ekonomi eller miljö, utan om trovärdighet. Om kyrkan på allvar ska tala om skapelsens helighet – hur ser det då ut när motorsågarna går igång i den egna skogen?
