Teheran, Irans pulserande huvudstad med sina omkring tio miljoner invånare, står inför en av sina största kriser i modern tid. Vattennivåerna i regionens dammar och reservoarer har sjunkit till rekordlåga nivåer efter flera år av torka, misslyckad vattenplanering och ett allt varmare klimat. Myndigheterna varnar nu för att delar av staden kan tvingas evakueras om situationen försämras ytterligare.
Invånare i flera stadsdelar vittnar redan om att vattentillgången är begränsad och att tappkranarna töms under de heta eftermiddagarna. Många familjer har börjat lagra vatten i plasttankar på taken, medan andra köper dyrt buteljerat vatten. Samtidigt fortsätter byggandet av nya bostadsområden i stadens utkanter, vilket ytterligare pressar det redan ansträngda vattensystemet.
Regeringen har infört ransonering och försöker stabilisera situationen genom storskaliga projekt för vattenåtervinning och avsaltning. Experter menar dock att dessa åtgärder kan komma för sent. Teheran, som en gång frodades tack vare gamla underjordiska bevattningssystem, kämpar nu mot konsekvenserna av överuttag och klimatförändringar.
I takt med att sommaren närmar sig och temperaturen stiger över fyrtio grader ökar oron. Om inte regnen återvänder, kan den väldiga staden, som en gång symboliserade Irans urbanisering och tillväxt, snart stå inför något så otänkbart som en massflykt på grund av brist på det mest grundläggande – vatten.
