Det var en gråmulen morgon när radarskärmarna på flygplatsens kontrolltorn började visa något som inte fanns i några scheman. Ett plan, utan registreringsnummer och utan färdplan, närmade sig landningsbanan. Ingen i tornet hade hört ett enda ord från besättningen. Trots upprepade försök att nå dem förblev radion tyst. Sedan, utan tillstånd, satte planet ner sina hjul på banan och rullade sakta mot terminalen.
När dörrarna öppnades möttes markpersonalen av en overklig syn. 153 personer, alla iklädda civila kläder av olika stilar, steg ut – förvirrade, sömndruckna, men till synes oskadda. De såg sig omkring som om de inte visste var de befann sig. Vissa talade olika språk, andra förstod inte vad någon sa. Det fanns ingen besättning i cockpit, bara öppna dörrar, tomma säten och en instrumentpanel som glödde svagt.
Myndigheterna spärrade snabbt av området. Säkerhetspersonal förde passagerarna till en improviserad mottagningshall för identifiering och medicinsk kontroll. Men passen som hittades i deras ägo väckte ännu fler frågor: flera var giltiga, men utfärdade för över femtio år sedan. Några bar kläder av äldre mode, som nystrukna direkt från ett annat decennium. En kvinna frågade vad året var – när hon fick svaret stirrade hon tyst framför sig.
Undersökningen pågår fortfarande. Flygplanet, ett äldre modellnummer som länge slutat tillverkas, står kvar under bevakning. Inga flygspår kunde hittas bakåt i tiden; det syntes bara plötsligt, några minuter innan landning. De 153 ombord är nu placerade på en hemlig anläggning för vidare utredning. Varifrån de kom, och hur de lyckades ta sig hit, är frågor som fortfarande saknar svar.
På stängda korridorer viskas det om ett plan som försvann för länge sedan, under en nattflygning över ett stormigt hav. Om det verkligen är samma plan – eller något helt annat – vågar ingen ännu säga högt.
