Det var en kall och stilla januarinatt när händelserna på den anrika internatskolan i Lundsberg tog sin början. Klockan hade passerat midnatt när fem äldre elever, iklädda mörka kläder och med ansiktena dolda bakom masker, tog sig in i sovsalarna där flera yngre elever låg och sov. Enligt vittnesuppgifter ska gruppen ha tyst kommunicerat sinsemellan innan de slog till.
De yngre eleverna väcktes av högljudda rop och blev omringade. Några försökte fly ut i korridoren, medan andra stannade kvar, paralyserade av rädsla. Händelserna varade bara några minuter, men för dem som befann sig där kändes tiden oändlig.
När personal larmades hade de fem angriparna redan försvunnit ut i mörkret. Skolans ledning samlade samma natt både elever och vakter för att försöka bringa klarhet i vad som hade skett. Under de följande dagarna kallades polis in och föräldrar informerades.
Utanför skolområdet väckte incidenten starka reaktioner. Många såg händelsen som ännu ett tecken på de problem som internatskolor brottas med – hierarkier, tystnadskultur och traditioner som missbrukas av en liten grupp elever.
I korridorerna dagen därpå låg en tryckt stämning. De yngre eleverna undvek ögonkontakt, och flera av de äldre gick tysta med blicken fäst i golvet. Någon satte upp en anonym lapp på anslagstavlan med orden: “Det här får aldrig hända igen.”
Polisutredningen pågår fortfarande, och frågorna är många: vem planerade attacken, varför skedde den och hur kunde en sådan händelse äga rum på en skola som i generationer byggt sitt rykte på fostran, disciplin och respekt? Skolans framtid står nu inför en svår prövning, samtidigt som förtroendet mellan elever, personal och föräldrar måste återuppbyggas från grunden.
