Han är en av dem som misstänks ha gjort portsprängningar till vardag. Från någon slags tillfällig trygghet i ett anonymt bostadsområde har han, enligt polisen, rört sig mellan adresser som senare sprängts sönder av kraftiga laddningar. Händelser som väckt både oro och ilska bland de boende – småbarnsföräldrar som berättar om barns sömn som förstörts, äldre som inte längre vågar öppna dörren när någon ringer på.
Polisutredningen har pågått i månader men präglas fortfarande av osäkerhet. Det handlar om hemliga chattar, hyrda bilar och kortvariga uppehåll i olika lägenheter, ofta i utkanten av staden. Kriminaltekniker talar om en ny typ av sprängvåg som bär spår av professionell planering men med amatörens brutalitet i utförandet.
Utanför ett av de drabbade husen står fasaden fortfarande täckt av byggplast. En doft av bränt damm ligger kvar i luften trots att flera veckor gått. Boende försöker återgå till vardagen, men många berättar att de hoppar till vid minsta ljud. En granne säger att han numera alltid tittar ut genom kikhålet två gånger innan han öppnar.
Enligt uppgifter till tidningen har flera personer frihetsberövats, däribland den man som nu misstänks för att ha haft en central roll. Han nekar till brott och säger att han bara befunnit sig på ”fel plats vid fel tid”. Samtidigt pågår en kamp mot klockan inom polisens särskilda spränggrupp – varje nytt dån riskerar att hota fler liv, och för varje natt växer rädslan i trapphusen.
I bakgrunden finns det ständiga försöket till kontroll, att skapa ordning i något som känns gränslöst. För invånarna i de utsatta kvarteren har tryggheten blivit en färskvara. De beskriver en vardag där porten, som en gång bara var en passage, nu blivit en symbol för den tunna linjen mellan hemmet och allt det där ute som inte går att förstå.
