Statsminister Ulf Kristersson (M) markerade under tisdagen att tryggheten för Sveriges judiska befolkning är en nationell angelägenhet efter det förödande terrordådet i Manchester. Uttalandet kom kort efter att nyheterna om attentatets offer nått omvärlden, och regeringen betonade särskilt behovet av att stå upp mot antisemitism och hatbrott.
Enligt Kristersson har attentatet återigen visat hur sårbara utsatta grupper är när extremistiskt våld slår till, och han lyfte i synnerhet fram den judiska minoritetens situation i Sverige. Statsministern pekade på att den oro som många judiska familjer ger uttryck för inte är abstrakt, utan bottnar i återkommande hatbrott, hot och trakasserier. Han underströk därför att staten har ett ansvar för att skapa förutsättningar för judiskt liv i Sverige, liksom för andra nationella minoriteter.
Kristersson betonade att kampen mot antisemitismen inte enbart är en fråga för regeringen eller för polisen, utan något som hela samhällsgemenskapen måste ta på allvar. Han framhöll vikten av ett öppet samtal om antisemitiska uttryck i vardagen, i skolor, på arbetsplatser och i sociala medier. Regeringens arbete mot extremism, menade han, får aldrig reduceras till en polisiär fråga utan måste också handla om utbildning, kultur och långsiktigt integrationsarbete.
Vidare aviserade statsministern att ytterligare resurser kommer att riktas mot säkerheten vid judiska institutioner såsom skolor, synagogor och föreningslokaler. I dialog med företrädare för de judiska församlingarna ska regeringen ta fram åtgärder som stärker förtroendet för myndigheternas förmåga att förebygga attentat. Kristersson betonade att det är självklart att barn ska känna sig trygga på väg till skolan och att gudstjänstbesök inte får förknippas med rädsla.
Genom sitt uttalande ville Kristersson sätta fokus på Sveriges särskilda ansvar i en tid då hotnivån i Europa upplevs som högre än på länge. Han beskrev terrordådet i Manchester som en attack mot demokratins själva grundvalar och mot människors rätt att leva fria från skräck. För Sveriges del, menade han, är det en påminnelse om att arbetet för judars trygghet måste vara uthålligt, systematiskt och stå högt upp på den politiska dagordningen.
