Riksväg 62 i norra Värmland fortsätter att vara en osäker färdväg, trots att vägen på flera sträckor riskerar att rasa ner i Klarälven. Trafikverket har under en längre tid påtalat behovet av omfattande förstärkningsåtgärder, men ansökan om medel till det arbetet har nyligen avslagits. Beskedet väcker oro både lokalt och regionalt, då vägen sedan länge utgör en livsnerv för boende, näringsliv och turism i bygden.
Vägen följer älvens lopp genom glesbygd med branta slänter och partier som redan påverkats av erosion. På vissa ställen syns tydliga sprickor i beläggningen, och marken under har glidit ut mot vattnet. Redan i dag kör tung trafik, bussar och pendlare på sträckor där säkerheten ifrågasätts. Lokala politiker varnar för att ett större ras inte bara skulle isolera hushåll och samhällen, utan även tvinga fram omvägar på många mil.
Trafikverket har genomfört tekniska undersökningar som pekar på flera riskzoner där marken gradvis försvagas. Myndigheten ansökte om anslag för att kunna förstärka vägslänterna, men fick alltså nej. Anledningen uppges vara att budgeten för liknande projekt redan är hårt belastad och att andra vägsträckor i landet har prioriterats före. Företrädare för Trafikverket säger att situationen är bekymmersam och att det nu återstår att försöka hitta alternativa lösningar, men att möjligheterna är starkt begränsade utan tilldelade medel.
För boende i området är beskedet en besvikelse. Många vittnar om en känsla av otrygghet när de måste ta sig fram på vägen i vardagen. Företagare som är beroende av transporter uttrycker oro för både logistiken och ekonomin. Samtidigt väcks frågor kring den regionala rättvisan i infrastruktursatsningar, där glesbygdsområden ofta upplever sig hamna längst ner på prioriteringslistan.
Oro finns också för framtida konsekvenser om ingenting görs. Klimatförändringar och stigande vattenflöden riskerar att påskynda erosionen, vilket kan förvärra läget ytterligare. Från kommunalt håll signaleras en vilja att fortsätta driva frågan gentemot staten, men det råder osäkerhet kring vilken tidsram som gäller för åtgärder. Tills vidare får invånarna leva med vetskapen om att deras viktigaste trafikled står på osäkra ben – bokstavligen vid kanten av älven.
