Polisen i Sverige har nyligen intensifierat sina ansträngningar för att bekämpa det växande problemet med gängrelaterad kriminalitet, vilket inkluderar de allt mer vanligt förekommande gängmorden. Ett av de senaste förslagen i kampen mot denna sorts brottslighet är en önskan om att ha större befogenhet att tvinga sociala medie-plattformar att omedelbart plocka ner innehåll som kan kopplas till gängmord.
Sociala medier har blivit ett viktigt verktyg för gäng att både rekrytera nya medlemmar och att skicka budskap till rivaler och allmänheten. Genom att sprida innehåll relaterat till våldsbrott, inklusive videor och bilder, försöker dessa kriminella organisationer etablera makt och skapa en kultur av rädsla. Polisen menar att det finns en direkt koppling mellan denna typ av onlineaktivitet och den ökning av våldsdåd som har observerats i flera svenska städer under de senaste åren.
För närvarande kräver processen för att få farligt och olämpligt innehåll borttaget ofta att polisen genomgår en lång och byråkratisk ansökningsprocess. Det tar inte bara tid, utan innebär också ofta förhandlingar med flera olika plattformar, som var och en har sina egna regler och rutiner för hur de hanterar sådana frågor. Under denna tid kan skadligt innehåll ses och delas av tusentals, om inte miljontals användare, vilket i sin tur kan bidra till att förvärra redan farliga situationer.
Polisens förslag syftar till att möjliggöra ett mer effektivt och direkt tillvägagångssätt. De vill ha lagstadgad möjlighet att snabbt kräva borttagning av innehåll som anses vara farligt eller stötande, och som riskerar att uppmuntra till ytterligare våld eller andra illegala aktiviteter. Tanken är att denna typ av mandat skulle kunna bidra till att minska spridningen av gängrelaterad propaganda och därigenom dämpa spänningar och minska risken för eskalerande våld.
Förslaget möter dock motstånd från flera håll, inte minst från sociala medieföretagen själva samt integritetsaktivister. De är oroliga för att ett sådant tillvägagångssätt kan leda till övergrepp och censur, där innehåll som faktiskt inte utgör ett direkt hot kan tas bort, vilket hotar yttrandefriheten och det fria informationsutbytet. Det finns också farhågor kring var gränsen för polisens maktutövning skulle dras och hur ”farligt innehåll” definieras och bedöms.
Medan diskussionerna fortsätter framhålls att den snabbt föränderliga naturen av både sociala medier och den kriminella värld de ibland ger utrymme för kräver en nyanserad men effektiv respons. Flera röster inom polisväsendet uttrycker behovet av en starkare åtgärdsverktygslåda för att kunna bemöta denna del av den moderna brottsligheten som annars riskerar att ligga flera steg före nuvarande lagstiftning och polisiär förmåga.
