Alicia och Simon hade alltid varit ett oskiljaktigt par, förenade av deras gemensamma kärlek till livet och varandra. Men förra året ställdes deras förhållande inför en prövning som få par någonsin behöver genomgå. Båda diagnostiserades med en ovanlig form av cancer som dessutom ledde till att de tvingades amputera varsitt ben för att stoppa sjukdomens spridning.
Det var en chock som kom från ingenstans. Alicia hade börjat känna en envis smärta i sitt vänstra ben, en molande värk som inte ville ge med sig. För Simon, som arbetade på en byggarbetsplats, kom de första tecknen av smärta som en svag men återkommande sveda under sina skift. De sällsynta symtomen ignorerades till en början, avfärdade som resultatet av en aktiv livsstil och arbetsrelaterad belastning. Men när smärtan blev outhärdlig och fler symtom började dyka upp, bestämde de sig för att söka medicinsk hjälp.
För båda innebar läkarbesöket en livsavgörande vändpunkt. Cancerdiagnosen satte en skrämmande punkt i deras vardag. Att de diagnostiserades med samma typ av cancer, en ovanlig form av sarkom, kändes nästintill overkligt. Det var som om deras liv var en konstig och tragisk roman, där sidorna oväntat hade vänt snabbt.
Läkarna förklarade att amputation av det drabbade benet var den bästa åtgärden för att rädda deras liv. Beslutet var inget de tog lätt på. Tanken på att förlora ett ben och allt vad det innebar kändes övermäktigt. Skulle det betyda slutet på deras aktiva livsstil, deras kvällspromenader, dansen de älskade eller vandringarna i naturen?
Men tillsammans tog de sig an beslutet, precis som de alltid hade mött livets utmaningar – i samförstånd och med stöd av varandra. Deras relation sattes på prov, men deras kärlek förstärktes i takt med att de genomgick sina respektive operationer. I perioder av svår osäkerhet fann de styrka i varandras närvaro.
Livet efter amputationerna var utan tvekan annorlunda. Rehabiliteringen var både fysisk och mental, fylld med dagar då allt kändes hopplöst. Det praktiska i vardagen – att lära sig gå med proteser, anpassa sig till nya förutsättningar – var en ständig påminnelse om vad de gått igenom. Men genom allt fanns en otrolig gemenskap, både mellan dem själva och från vänner och familj som outtröttligt stöttade dem.
Idag, trots utfordringarna, är Alicia och Simon engagerade att förvandla sina erfarenheter till något positivt. De föreläser om cancer och amputation, och deras berättelse inspirerar många som står inför liknande prövningar. De har upptäckt en ny passion för paraidrott och deltar nu i event där andra med liknande erfarenheter möts och firar livet.
Alicias och Simons resa är i slutändan en berättelse om oumbärlig styrka och kärlek. Det är ett bevis på att relationer och individers mod kan övervinna även de mörkaste tider. Trots de motgångar de har mött, vandrar de nu framåt tillsammans, starkare än någonsin, med en oföränderlig övertygelse att fortsätta leva livet fullt ut, oavsett vad framtiden har i sitt sköte. Det är en påminnelse om de ljusa stunder som kan hittas även i de mest svårmodiga situationer, och att kärleken verkligen kan övervinna allt.
