En oroande del av modern konflikthantering är användningen av hybridkrigföring, en strategi som en angripande makt kan använda för att påverka och destabilisera ett land utan att nödvändigtvis tillgripa traditionella militära medel. För Sverige, liksom för många andra länder, innebär detta ett skifte i hur nationellt försvar och säkerhet måste identifieras och hanteras.
I dagens säkerhetsklimat är det inte tillräckligt för en angripande makt att fokusera på att knäcka själva försvarets kärna. Istället riktas ett betydande fokus på civilbefolkningen, där målet är att erodera dess motståndsvilja och skapa misstro mot statliga institutioner. Detta åstadkoms genom en rad olika metoder, från spridning av falska nyheter och desinformation till cyberattacker som syftar till att störa kommunikationssystem och infrastruktur.
Det är en krigföring som verkar i skuggorna, ofta omärkligt, men med potentiellt katastrofala konsekvenser. Genom att så split och skapa osäkerhet kan en angripande makt undergräva det sociala och politiska sammanhållandet inom ett land. Det är en strategi som ser till att attackera de osynliga resurserna av förtroende och solidaritet bland medborgarna.
För Sveriges del innebär detta en utmaning som sträcker sig bortom militära förberedelser. Det kräver istället en omfattande och integrerad strategi där flera samhällssektorer aktivt engagerar sig i att stärka psykologisk motståndskraft, förbättra medborgarnas mediekompetens och skydda kritisk infrastruktur.
Försvarsmakten, tillsammans med civila myndigheter, har utvecklat planer och strategier för att bemöta dessa hot. Genom att öka beredskapen och intensifiera samarbetet mellan olika samhällssektorer, från statliga myndigheter till näringsliv och civilsamhälle, kan Sverige bättre rusta sig mot denna typ av asymmetriska hot.
Det är viktigt att medborgarna själva blir medvetna om de metoder som används inom hybridkrigföring. Genom att utbilda allmänheten i källkritik och öka medvetenheten om cyberhot kan motståndskraften mot desinformation stärkas. Informationen behöver stå i främsta rummet, både när det gäller att informera och att informeras, där snabb och korrekt kommunikation kan spela en avgörande roll i att motverka fiendens inflytande.
Sverige har länge haft en stark tradition av försvarsvilja och samhällsgemenskap. Utmaningen är nu att bevara och förstärka dessa värderingar i en tid där hoten mot nationell säkerhet har blivit mer diffusa och komplexa. Genom samarbete, utbildning och innovation strävar landet efter att säkerställa att befolkningen, även i ett potentiellt krisläge, inte bara står stark utan också enad.