Asteroidutsläpp: Svavelmängden större än tidigare trott Admin januari 19, 2025

Asteroidutsläpp: Svavelmängden större än tidigare trott

Blog

Nya uppskattningar visar att mängden svavel som frigjordes i atmosfären efter det katastrofala asteroidnedslaget för cirka 66 miljoner år sedan, vilket ledde till dinosauriernas massutdöende, var betydligt större än vad tidigare studier antytt. Asteroiden, med en uppskattad diameter på cirka 10 kilometer, kraschade i nuvarande Chicxulub på Yucatánhalvön i Mexiko och orsakade en kedjereaktion av händelser som drastiskt förändrade jordens klimat.

Forskarna använder nu avancerade datormodeller för att rekonstruera händelsens klimatpåverkan, med fokus på hur mycket svavel som verkligen kan ha släppts ut i atmosfären. Deras beräkningar tyder på att kolossala mängder svavelhaltiga gaser frigjordes när asteroiden träffade jordens yta, då den kylde enorma mängder kalksten och svavelrika stenar i Chicxulub-området. När dessa gaser väl hamnade i atmosfären, bildade de fina svavelpartiklar som reflekterade solens ljus och orsakade en dramatisk global temperaturminskning.

Detta globala nedkylningsfenomen, känt som ”vulkanisk vinter”, resulterade i en lång period av kallare klimatförhållanden som drastiskt minskade solljuset som nådde jordens yta. Den extrema kylan kombinerat med det mörka klimatet försvårade fotosyntesen och fick ekosystem världen över att kollapsa, vilket ledde till utrotningen av cirka 75 procent av alla arter inklusive de flesta dinosaurierna.

Den nyligen beräknade kvantiteten av fossiliserade svavelisotoper i sedimentära bergarter runt om i världen stöder dessa nya teorier. Genom att analysera dessa isotopiska signaturer har forskare kunnat kvantifiera och kartlägga den globala spridningen av svavel aerosoler mer exakt än någonsin tidigare. Resultaten pekar på att mängden svavel som nådde stratosfären kan ha varit flera gånger högre än tidigare uppskattningar.

För forskarsamhället är dessa fynd betydelsefulla, eftersom de ger en mer detaljerad och korrekt bild av de omedelbara efterverkningarna av Chicxulub-nedslaget. De kan till och med bistå i att förbättra modeller av klimatrespons på massiva geologiska och astronomiska händelser, vilket ger insikter som hjälper dagens forskare att förstå potentiella framtida hot från både asteroider och mänskligt orsakade klimatförändringar.

Vidare forskning och modellering kommer nu att fokuseras på att förstå hur olika kemiska och fysiska processer bidrog till dessa massiva klimatförändringar, och hur liv på jorden återhämtade sig från den allra mörkaste episoden i vår planets historia.