En ny kartläggning från BBC avslöjar chockerande statistik om den genomsnittliga livslängden för ryska soldater som skickas till fronten idag. Enligt deras undersökning lever dessa soldater i snitt endast mellan 12 och 18 dagar efter att de anlänt till stridslinjerna. Denna korta livslängd har väckt frågor om vilka dessa soldater är och hur deras profil har förändrats sedan krigets början.
Enligt militärexpert Joakim Paasikivi ligger svaret delvis i den förändrade rekryteringsbasen för de ryska trupperna. I början av konflikten dominerades den ryska krigsmaskinen av vältränade och erfarna yrkessoldater. Dessa soldater hade i regel genomgått omfattande militär träning och var väl förberedda för den typ av intensiva strider som de förväntades delta i.
Men när kriget dragit ut på tiden och förlusterna ökat dramatiskt har den ryska militären tvingats att utöka sin rekryteringsbas. Paasikivi förklarar att allt fler av de soldater som nu skickas till fronten kommer från reservstyrkor eller har snabbt inkallats genom mobiliseringar. Dessa män, som ofta saknar adekvat träning och erfarenhet, blir utsatta för de hårda realiteterna vid fronten utan tillräcklig förberedelse.
Den ”typiska” ryska soldaten som dör vid fronten idag skiljer sig därför markant från tidigare i konflikten. Det handlar ofta om unga män från fattigare områden i Ryssland, som fångats upp i en hastig mobilisering och skickats till slagfältet med minimal utrustning och träning. Den brutala verkligheten de möter, i kombination med bristen på erfarenhet, leder till att deras livslängd i strid är beklämmande kort.
Förändringen i den typ av soldater som dör vid fronten speglar också ett skifte i den ryska militära strategin. Paasikivi noterar att det tidigare beroendet på elitstyrkor har gett vika för en mer desperat taktik, där mindre kvalificerade och sämre utrustade trupper används för att fylla ut förluster och upprätthålla trycket på fiendens linjer.
Denna utveckling har också sociala och politiska konsekvenser i Ryssland. De höga dödssiffrorna bland unga män från mindre privilegierade bakgrunder riskerar att skapa ökat missnöje och en känsla av orättvisa. Frågan kvarstår om hur länge detta kan fortgå innan det leder till förändringar i stödet för kriget inom Ryssland.
Sammanfattningsvis illustrerar kartläggningen inte bara de hårda realiteterna som de ryska soldaterna möter, utan också de djupare strukturella problem som den ryska militären står inför i detta utdragna och våldsamma krig.
