Hoppa till innehållet
← Sejfer Nyheter

Nyheter

Öppen artikel

Leonard Cohens musik består tio år efter hans död

Den 7 november har det gått tio år sedan Leonard Cohen avled. Från debuten 1967 till den sista skivan 2016 präglades hans karriär av sånger som fortsatt uppfattas som aktuella långt efter att de gavs ut.

Cirka 3 min läsningFler öppna artiklar
Bilden är AI-genererad och inspirerad av artikeltexten.

Tio år har gått sedan Leonard Cohen dog den 7 november 2016. Hans musik sträcker sig över nästan fem decennier och rymmer såväl tidiga klassiker som mörka skildringar av framtiden.

Den kanadensiske trubadurens sista skiva kom bara några veckor före hans död. Albumet fick karaktären av ett avsked, med ett dovt uttryck och en fråga som sammanfattade stämningen: ”You want it darker?”

Cohens förmåga att vara relevant under olika tidsperioder löper genom hela hans karriär. De första inspelningarna kom under 1960-talet, men flera av de teman han återkom till har fortsatt att väcka igenkänning även efter hans död.

En debut med flera klassiker

Det första albumet gavs ut 1967. På låtlistan fanns bland annat Suzanne och So Long, Marianne, två sånger som kom att förknippas starkt med Cohen.

Under de följande skivorna växte samlingen av uppmärksammade verk. Bird on a Wire, Famous Blue Raincoat och Chelsea Hotel #2 hör till de låtar som återkommande har lyfts fram från hans omfattande produktion.

Redan från början förenade Cohen musik och poesi. Texterna kretsade ofta kring mörker, relationer och människans villkor. Samma ton fanns kvar när han närmade sig slutet av sin karriär, även om det musikaliska uttrycket förändrades under åren.

Det är just kontinuiteten som gör att hans verk fortfarande kan uppfattas som samtida. Sånger från 1967 och material från 2016 bär olika tidsprägel, men hålls samman av hans sätt att formulera sig och av de återkommande frågorna i texterna.

The Future fick ny aktualitet

Under decenniet efter Cohens död har albumet The Future framstått som särskilt profetiskt. På skivan sjunger han både om att demokratin ska komma till USA och om en framtid präglad av dödligt våld.

Formuleringarna bidrar till att albumet fortsatt kan tolkas i relation till sin samtid. Det mörka anslaget är tydligt, men skivan innehåller också Anthem, där en av Cohens mest välkända bilder återfinns: tanken att ljuset kan ta sig in genom det som är sprucket.

Den bilden har blivit en återkommande sammanfattning av hur Cohen kunde förena mörker och hopp. Även när hans texter rörde sig i dystra landskap fanns där en öppning mot något annat.

Poetiskt svar om Dylan

Cohens ställning som textförfattare märktes också i hans kommentar till Bob Dylans Nobelpris i litteratur 2016. Han jämförde priset med att sätta en medalj på Mount Everest för att berget är högst.

Liknelsen var inte ett traditionellt resonemang om prisets betydelse. I stället bar den samma poetiska prägel som många av Cohens egna texter, där en bild kunde lämnas öppen för flera tolkningar.

När tio år nu har gått sedan hans död är det därför inte bara enskilda låtar som lever vidare. Hela hans långa karriär visar hur han gång på gång lyckades formulera erfarenheter som kunde kännas aktuella både när de skrevs och långt senare.

Från Suzanne och So Long, Marianne till den sista skivans mörka avsked finns en tydlig linje. Leonard Cohens musik fortsätter att förena det dystra med föreställningen om att ljus fortfarande kan tränga igenom.

← Tillbaka till nyhetsarkivet