Krönika
Öppen artikelLägre inflation är inte samma sak som ekonomisk trygghet
Inflationen har bromsat in och utsikterna ljusnat, men höga bolån, kvarstående prisökningar och en räntekänslig bostadsmarknad gör att många hushåll fortfarande är sårbara. Återhämtningen bör bedömas utifrån mer än inflationsmål och BNP-prognoser.

Det är lätt att förväxla lägre inflation med återställd trygghet. Men en ekonomi kan se friskare ut i prognoserna samtidigt som hushållens marginaler fortfarande är små och skulderna lika stora.
Under första halvåret 2024 kom flera besked som pekade åt rätt håll. KPIF-inflationen, det mått som Riksbanken styr mot, var 2,3 procent i maj. Riksbanken hade då sänkt styrräntan från 4,00 till 3,75 procent och bedömde i juni att ekonomin skulle återhämta sig gradvis från ett svagt konjunkturläge.
Det var verkliga förbättringar. Men de var inte ett kvitto på att hushållens ekonomi hade återställts. Det är skillnad mellan att en krisartad utveckling bromsar in och att de sårbarheter som gjorde krisen smärtsam faktiskt försvinner.
Inflation är en hastighet, inte en prislapp
När inflationen faller betyder det i normalfallet att priserna stiger långsammare. Det betyder inte att livsmedel, tjänster och andra vardagsutgifter återgår till vad de kostade före inflationsuppgången. Den högre prisnivån består i huvudsak även när inflationstakten närmar sig målet.
Skillnaden mellan olika inflationsmått är också viktig. I maj 2024 var KPIF-inflationen 2,3 procent, medan KPI-inflationen var 3,7 procent. KPIF exklusive energi låg samtidigt på 3,0 procent. En förklaring till att KPI låg högre än KPIF var att hushållens räntekostnader påverkar KPI men hålls konstanta i KPIF.
Riksbanken har goda skäl att använda KPIF för penningpolitiken. Men ett mått som fungerar för centralbanken behöver inte beskriva hela känslan i ett hushålls månadsbudget. För den som betalar bolåneränta, mat och avgifter är det summan på kontoutdraget som avgör om ekonomin känns trygg.
Skulden försvinner inte när räntan sänks
Svenska hushåll är enligt Finansinspektionen högt skuldsatta i ett internationellt perspektiv, och bolånen står för den dominerande delen av skulderna. Riksbanken har samtidigt framhållit att många svenska bolån har rörlig eller kort bunden ränta. Det gör hushållens kassaflöden ovanligt känsliga för förändringar i ränteläget.
När styrräntan höjdes från noll till 4 procent under 2022 och 2023 slog förändringen därför relativt snabbt igenom i många hushålls räntekostnader. Det omvända gäller också: lägre räntor kan ge snabb och konkret lättnad för den som har ett rörligt bolån.
Detta är det starkaste motargumentet mot en alltför mörk beskrivning. Räntesänkningar är inte kosmetik. De kan frigöra pengar till konsumtion och sparande, medan låg inflation i kombination med stigande löner kan förbättra reallönerna.
Men en lägre ränta minskar inte själva lånebeloppet. Den tar inte heller bort beroendet av framtida räntor, inkomster och bostadspriser. Min poäng är därför inte att återhämtningen saknar betydelse, utan att den inte bör förväxlas med en genomförd reparation av hushållens balansräkningar.
Bostadsmarknadens dubbla budskap
Bostadspriserna föll tydligt från toppnivåerna 2022 när räntorna steg. Under 2023 och början av 2024 stabiliserades marknaden, och prisutvecklingen blev på flera håll åter positiv. Det minskade risken för att nyare bostadsköpare skulle få lån som låg mycket nära eller över bostadens marknadsvärde.
Även här finns dock en dubbelhet. Stigande bostadspriser stärker säkerhetsvärden och gynnar befintliga ägare. Samtidigt kan en ny prisuppgång uppmuntra större lån och göra inträdet svårare för den som ännu inte äger sin bostad. En återhämtad bostadsmarknad kan alltså dämpa vissa akuta risker och samtidigt återskapa långsiktiga sårbarheter.
Finansinspektionens bolåneundersökningar visar att bolånetak och amorteringskrav har begränsat belåningen och ökat amorteringarna bland nya låntagare jämfört med hur utvecklingen annars kunde ha sett ut. Det är viktigt. Sverige står inte utan skyddsräcken.
Men skyddsräcken är inte detsamma som frånvaro av risk. Många hushåll har fortfarande stora lån i förhållande till sina inkomster, och bostadsmarknaden är fortsatt känslig för räntor, arbetsmarknad och framtidstro.
Motståndskraft finns – men den är ojämnt fördelad
Det finns fler skäl att undvika alarmism. Svenska banker bedömdes 2024 ha god kapitalisering och lönsamhet. Många hushåll äger bostäder och finansiella tillgångar, och OECD har beskrivit Sveriges offentliga finanser som relativt starka jämfört med många andra avancerade ekonomier.
Det minskar risken för att varje försämring i hushållssektorn automatiskt utvecklas till en bank- eller statsfinansiell kris. Det ger också staten ett större handlingsutrymme om riktade åtgärder skulle behövas.
Men aggregerad förmögenhet betalar inte nödvändigtvis den enskildes räkningar. Ett hushåll kan äga en värdefull bostad och ändå ha ett pressat kassaflöde. Tillgångarna och skulderna är dessutom ojämnt fördelade. Den som har ett litet lån och ett stort sparande möter återhämtningen från en helt annan position än den som nyligen köpt en bostad med hög belåning.
Fira riktningen, inte målgången
Konjunkturinstitutets och Riksbankens bedömningar från juni 2024 pekade mot en gradvis återhämtning, inte ett omedelbart återställande av hushållens ekonomi. Prognoser är dessutom scenarier, inte utfall. De påverkas av bland annat energipriser, kronkurs, internationell handel och arbetsmarknad.
Det rimliga är därför att välkomna lägre inflation och lägre räntor utan att låtsas att de strukturella problemen är lösta. Politiker bör inte enbart fråga om KPIF ligger nära 2 procent eller om BNP åter börjar växa. De bör också fråga om hushållen har fått större marginaler, om skuldsättningen har blivit mindre riskfylld och om bostadsmarknaden tål nästa ekonomiska störning.
Annars riskerar återhämtningen att bli en statistisk framgång långt innan den blir en upplevd trygghet. Det är inte ett argument mot optimism. Det är ett argument för att ställa högre krav på vad vi menar när vi säger att ekonomin har vänt.
De statistiska uppgifterna och prognoserna i denna krönika avser huvudsakligen första halvåret 2024. Senare utfall kan skilja sig från de bedömningar som redovisades då.



