Hoppa till innehållet
← Sejfer Nyheter

Nyheter

Öppen artikel

Anja Pärson efter Vonns krasch: Elitidrott är inte hälsosamt

Lindsey Vonns beslut att tävla med ett avslitet korsband har väckt debatt efter den allvarliga kraschen i OS-störtloppet. Anja Pärson är inte förvånad över beslutet och berättar att hon själv skulle ha gjort samma val som aktiv.

Cirka 3 min läsningFler öppna artiklar
Bilden är AI-genererad och inspirerad av artikeltexten.

Lindsey Vonns allvarliga krasch i vinter-OS har lett till en diskussion om idrottare bör tävla trots svåra skador. Den tidigare alpinstjärnan Anja Pärson förstår beslutet att ställa sig på startlinjen med ett avslitet korsband.

Pärson, som har tagit flera OS-medaljer, säger i en OS-krönika att hon inte blev förvånad när Vonn valde att köra störtloppet. Enligt Pärson är det inte ovanligt att alpina åkare tävlar trots omfattande skador och svåra smärtor.

Hon hänvisar till sin egen karriär och säger att hon själv tävlade under sådana omständigheter vid OS i Vancouver 2010. Om hon hade stått inför samma val igen skulle hon, enligt egen utsago, ha fattat samma beslut.

Kraschade svårt i Vancouver

Under störtloppet i Vancouver råkade Pärson ut för en våldsam olycka. Hon flög omkring 60 meter genom luften innan hon slog ner hårt i backen.

Trots kraschen återvände hon till tävling redan följande dag. Då tog hon brons i kombinationen. Erfarenheten har påverkat hennes syn på varför elitidrottare kan vara beredda att utsätta kroppen för stora påfrestningar när mycket står på spel.

Pärson beskriver OS som ett tillfälle som idrottare förbereder sig för under lång tid. I de alpina fartgrenarna kan själva prestationen samtidigt vara över på ungefär 90 sekunder. Efter fyra års träning kan viljan att åtminstone försöka därför bli stark, även när förutsättningarna inte är de bästa.

Hon framhåller att en elitidrottare arbetar kontinuerligt för att nå sin högsta nivå. När möjligheten att tävla i OS bara återkommer vart fjärde år kan det vara svårt att avstå, trots skador och smärta.

Vill inte att barn tar efter

Samtidigt anser Pärson att elitidrottens förhållningssätt till skador inte bör föras över till barn eller motionärer. Om hennes egna barn hade tävlat skulle hon inte vilja att de såg sådana beslut som något att efterlikna.

Hon menar att situationen inte visar upp sporten från dess bästa sida. Att fortsätta tävla med en allvarlig skada kan ge en bild som inte passar som förebild utanför den yttersta eliten.

Pärson gör därför en tydlig åtskillnad mellan elitidrott och idrott på andra nivåer. Hennes förståelse för Vonns beslut handlar om de särskilda villkor som råder för aktiva vars karriärer är korta och helt inriktade på att prestera vid ett fåtal avgörande tillfällen.

Kroppen som arbetsredskap

Under sin egen aktiva tid betraktade Pärson kroppen som det redskap hon behövde utveckla och förbereda för att kunna prestera maximalt. Hela tillvaron kretsade kring att få kroppen att fungera så bra som möjligt under den begränsade tid som elitkarriären varade.

Det synsättet kan enligt henne göra att en aktiv är beredd att gå mycket långt för att inte förlora en OS-chans. Samtidigt konstaterar hon att elitidrott aldrig riktigt har varit hälsosam.

Vonns start och efterföljande krasch har aktualiserat den svåra gränsdragningen mellan ambition och hälsa. Pärsons egen erfarenhet visar att hon förstår drivkraften bakom beslutet, även om hon inte vill se agerandet som en förebild för barn och andra idrottare utanför eliten.

← Tillbaka till nyhetsarkivet