Nyheter
Öppen artikelFörödelse i al-Mughayyir: Olivträd förstörda av israeliska styrkor
Olivträd i al-Mughayyir förstörda av israeliska styrkor, påverkar byns ekonomi och kultur djupt. Identitetskris uppstår.
En kall vind sveper genom kullarna runt byn al-Mughayyir på den palestinska Västbanken. På sluttningarna där tusentals olivträd en gång sträckte sina knotiga grenar mot himlen ligger nu endast söndertrasade stammar och svartnade rötter kvar. Byborna beskriver hur israeliska styrkor systematiskt har jämnat ut markerna, och hur århundraden av arbete och tradition försvunnit på bara några dagar.
För många av familjerna i al-Mughayyir är olivträden inte bara en ekonomisk livlina, utan också en symbol för kontinuitet och överlevnad. Många av de förstörda träden var flera hundra år gamla, planterade av tidigare generationer och omskötta genom tidsepoker av konflikt, stillestånd och hopp. Olivskörden har i decennier varit en grundpelare i byns försörjning, och förstörelsen innebär inte bara uteblivna inkomster utan också ett hårt slag mot den kollektiva självkänslan.
Invånarna berättar att avverkning och förstöring sker under bevakning av militärfordon, och att markområden som tidigare utgjort bas för byns jordbruk nu är obrukbara. Vittnen talar om känslan av maktlöshet inför förödelsen, medan grannar tillsammans försöker rädda det lilla som finns kvar. Lukten av färskt avverkade grenar hänger tungt i luften och påminner om ett sår som inte snabbt kommer att läka.
I Jerusalem framhåller israeliska myndigheter att åtgärderna handlar om säkerhet och markkontroll, men för invånarna i al-Mughayyir känns argumenten avlägsna jämfört med den direkta verkligheten: sargade fält, brutna relationer till jorden och en förlorad framtid byggd på olivträdens kontinuitet. För bönderna återstår frågan hur de ska kunna fortsätta sitt liv när en hel kulturtradition bokstavligen har raserats framför deras ögon.
På torget i byn samlas män, kvinnor och barn i samtal om framtiden. Många blickar ut över de kala sluttningarna, där generationers arbete tystats. En äldre man stryker över en nedhuggen stubbe med handen och säger att träden var som familjemedlemmar, att de berättade historian om hans hemtrakt. Nu måste byborna söka nya sätt att hålla fast vid sin identitet, trots att de förlorat ett av sina mest påtagliga band till marken.



