Hoppa till innehållet
← Sejfer Nyheter

Krönika

Öppen artikel

När ekonomin vänder får vi inte förväxla normalt med bra

Våren 2024 syntes tecken på att den svenska ekonomin närmade sig en vändpunkt. Men lägre inflation och en möjlig återhämtning återställer inte automatiskt förlorad köpkraft, jobb eller företag som redan har slagits ut.

Cirka 4 min läsningFler öppna artiklar
Bilden är AI-genererad och inspirerad av artikeltexten.

Det är frestande att beskriva fallande inflation och gryende tillväxt som en återgång till det normala. Men när ekonomin vänder är den avgörande frågan inte bara hur snabbt BNP stiger, utan vilka som faktiskt får del av förbättringen.

Våren 2024 fanns försiktiga tecken på att den mest akuta fasen av den svenska nedgången kunde vara på väg att passera. BNP ökade med 0,1 procent under fjärde kvartalet 2023 jämfört med föregående kvartal, säsongsrensat, efter att ha minskat med 0,2 procent under helåret 2023 enligt kalenderkorrigerade uppgifter.

Inflationen hade samtidigt fallit tydligt från toppnivåerna. I februari 2024 var inflationen mätt med CPIF 2,5 procent, nära Riksbankens mål på 2 procent. Men CPIF exklusive energi låg fortfarande på 3,5 procent. Riksbanken behöll därför styrräntan på 4 procent i mars, även om banken bedömde att en sänkning kunde bli möjlig under första halvåret om inflationsutsikterna fortsatte att förbättras.

Detta var alltså tecken på en möjlig vändning, inte bevis för att Sverige redan befann sig i ett normalt konjunkturläge. Konjunkturinstitutet bedömde i mars 2024 fortfarande att Sverige var i lågkonjunktur. Barometerindikatorn låg dessutom under sitt historiska genomsnitt under inledningen av året.

Lägre inflation är inte lägre priser

Den politiska diskussionen blir missvisande om fallande inflation behandlas som om tidigare prisökningar hade raderats. När inflationen sjunker betyder det normalt att priserna fortsätter att stiga, men långsammare. Mat, boende och andra vardagsutgifter återgår inte automatiskt till nivåerna före inflationschocken.

Det spelar stor roll efter de historiskt stora reallönefallen 2022 och 2023. Köpkraft som gått förlorad återställs först när löner och andra inkomster under en längre tid ökar snabbare än priserna. Den processen sker gradvis och ser olika ut beroende på arbete, boendeform, skulder och ekonomiska marginaler.

Ett hushåll med stabila inkomster, sparande och ett bolån med kort räntebindning kan relativt snabbt märka en lättnad om räntorna faller. Ett annat hushåll kan ha samma inkomst men sakna buffert, vara beroende av osäkra arbetstimmar eller möta höjda hyror och avgifter. Ett tredje kan stå helt utan arbete.

Arbetslösheten låg säsongsrensat omkring 8 procent under början av 2024. Därför är det fullt möjligt att BNP börjar växa innan förbättringen märks hos stora grupper. Inflationen kan falla före arbetslösheten, och räntor kan sänkas innan företag vågar anställa eller hushåll vågar konsumera.

Motståndskraften ska inte underskattas

Det finns ett rimligt motargument. Finansinspektionen har bedömt att de flesta bolånetagare haft god återbetalningsförmåga även efter de kraftigt stigande bolåneräntorna. Svenska hushåll är alltså inte en enhetlig grupp på ruinens brant. Lägre inflation gynnar dessutom även människor utan bolån, och sparare har kunnat få högre avkastning på räntebärande tillgångar.

Men motståndskraft på gruppnivå säger inte att påfrestningarna är jämnt fördelade. Finansinspektionen har också pekat på större risker för högt skuldsatta hushåll och för dem med små marginaler. Eftersom svenska hushåll har höga skulder i ett internationellt perspektiv och många bostadslån har rörlig eller kort bunden ränta får ränteförändringar snabbt genomslag. Det gäller både på vägen upp och på vägen ned.

Företagen startar inte från samma linje

Samma skillnader finns i näringslivet. Företag med starka balansräkningar, exportintäkter och god tillgång till finansiering kan börja investera när ränteläget och utsikterna förbättras. Små och medelstora företag är ofta mer beroende av bankkrediter och ägarnas privata ekonomi och kan därför få vänta längre på lättnaden.

Under 2023 registrerades 8 868 företagskonkurser, 29 procent fler än året före, enligt Tillväxtanalys. Handel, restaurang, bygg och fastighetsrelaterade verksamheter hörde till de delar av ekonomin som var särskilt utsatta för svag konsumtion, dyrare finansiering och byggnedgången.

Konkurser är inte alltid ett bevis på ekonomiskt misslyckande i större skala. De kan frigöra kapital och arbetskraft från olönsamma verksamheter. Men den förklaringen får inte bli en bekväm ursäkt för att bortse från risken att även i grunden livskraftiga företag slås ut under en tillfällig ränte- och efterfrågechock. Ett företag som redan har avvecklats räddas inte av en senare räntesänkning.

Bostadsbyggandet visar samma tidsproblem. Antalet påbörjade bostäder föll markant under 2023 när räntor, byggkostnader och osäkerhet steg. När efterfrågan återvänder kan kompetens och produktionskapacitet redan ha försvunnit. Då kan en konjunkturell nedgång bidra till mer långvariga flaskhalsar.

Tillväxt räcker inte som fördelningspolitik

En exportledd uppgång kan ge svensk ekonomi välbehövlig draghjälp. Sverige är starkt exportberoende, och konkurrenskraftiga exportföretag kan stödja både investeringar och BNP. En svag krona kan samtidigt gynna exportörer, men gör importerade varor och insatsvaror dyrare. Inte heller exportframgångar garanterar att hushållens ekonomi förbättras omedelbart eller jämnt.

Slutsatsen bör inte vara att staten brett ska kompensera varje förlust. Alltför stora och dåligt riktade stimulanser kan åter öka efterfrågan när inflationen ännu är osäker och dessutom belasta de offentliga finanserna. Produktivitet, kompetensförsörjning, energi, bostäder och investeringar är också centrala frågor för en hållbar återhämtning.

Men just därför måste politiken bedömas efter mer än genomsnittliga BNP- och inflationstal. Insatser bör vara träffsäkra och inriktade på sådant som stärker arbetsmarknadsanknytning, investeringar och ekonomisk motståndskraft utan att i onödan elda på inflationen.

En ekonomi kan närma sig balans samtidigt som många människor fortfarande lever med följderna av krisen. Det normala efter en inflations- och räntechock är inte nödvändigtvis det gamla normala. Den verkliga prövningen börjar därför när kurvorna vänder uppåt: om återhämtningen når längre än till de hushåll och företag som redan stod starkast.

← Tillbaka till nyhetsarkivet