Nyheter
Öppen artikelCharmig men bristfällig julfilm i Adam Pålssons regidebut
”Bara till jul” är årets enda nyproducerade svenska julfilm och markerar Adam Pålssons debut som långfilmsregissör. Berättelsen om två systrar med olika livsval har charm, men filmen tyngs av flera brister och ett soundtrack som ibland tar över.

Två systrar återförenas inför julen med vitt skilda erfarenheter av livet utanför och inom familjens verksamhet. I ”Bara till jul” leder mötet till att deras val och missnöje ställs på sin spets.
Filmen är skådespelaren Adam Pålssons första långfilm som regissör. Den har premiär på Netflix den 12 november och är den enda nyproducerade svenska julfilmen i år.
Systrarna valde olika vägar
Berättelsen kretsar kring två systrar från en svensk ö vars namn inte anges. Den ena har blivit kvar på ön och förberetts för en framtid inom familjeföretaget. Den andra har lämnat platsen och byggt en karriär i Stockholm.
Deras vägar har gått åt olika håll, men ingen av dem framstår som särskilt tillfreds med det liv hon har valt. När julen närmar sig går det inte längre att hålla motsättningarna och missnöjet på avstånd. Det som tidigare kunnat ligga under ytan blir i stället en central del av familjens jul.
Upplägget ger filmen en tydlig grund. Systrarnas olika beslut skapar berättelsens konflikt, samtidigt som deras gemensamma bakgrund binder samman dem. Familjeföretaget och flytten till Stockholm blir två konkreta uttryck för de skilda liv som de har format.
En svensk film i ett stort julutbud
Från november fylls strömningstjänsterna varje år med ett stort antal julfilmer med varierande budget och kvalitet. I det omfattande utbudet skiljer sig ”Bara till jul” genom att vara årets enda nya svenska produktion i genren.
Filmen bygger på Eleonor Sagers bok ”Jul i Sankt Anna”. Manus har skrivits av Mikael Syrén och Christin Magdu. I rollistan finns Félice Jankell, Happy Jankell, Christian Fandango, Celie Sparre och Anastasious Soulis.
För Adam Pålsson innebär filmen ett nytt steg bakom kameran. Han är sedan tidigare skådespelare, men gör här sin debut som regissör för en långfilm.
Soundtracket hamnar i vägen
”Bara till jul” har flera svagheter. Ett av de tydligaste problemen är användningen av musik. Soundtracket får emellanåt så stort utrymme att filmen riskerar att försvinna bakom det. Musiken förstärker då inte bara scenerna, utan konkurrerar också med berättelsen.
Det är inte filmens enda brist, och helheten når därför inte alltid hela vägen. Samtidigt finns det en grundläggande charm i skildringen av systrarna och deras olika förhållande till ön, Stockholm och familjens verksamhet.
Filmens främsta tillgång är den enkla och tydliga utgångspunkten: två personer ur samma familj har gjort motsatta val, men ingen av dem verkar ha funnit den tillfredsställelse som beslutet skulle ge. Julen blir tidpunkten då den situationen inte längre kan lämnas obehandlad.
En ojämn men sympatisk debut
Som långfilmsdebut är ”Bara till jul” ojämn. Bristerna och det påträngande soundtracket påverkar intrycket, men filmen behåller ändå en sympatisk ton. Berättelsen har tillräckligt med charm för att bära delar av helheten, även när genomförandet inte är lika övertygande.
Resultatet är en svensk julfilm med en välbekant högtidsram, men med två systrars missnöje och skilda livsval som berättelsens kärna. ”Bara till jul” har premiär på Netflix den 12 november.



