Nyheter
Öppen artikelGlasklar is gav tidig skridskopremiär i Kiruna
Långfärdsskridskoåkaren Ari Hultqvist inledde säsongen på Ladtjojaure i Kiruna kommun, där sjöbottnen syntes tydligt genom isen. Samtidigt betonar han att tunna och skiftande isar kräver både kunskap, sällskap och rätt säkerhetsutrustning.

Stenar på sjöbottnen syntes genom den genomskinliga isen när Ari Hultqvist gjorde en tidig säsongspremiär på Ladtjojaure i Kiruna kommun. Den erfarne långfärdsskridskoåkaren beskriver isen som ovanligt klar och upplevelsen som mäktig.
Hultqvist bor i Luleå och ansvarar för Friluftsfrämjandets skridskoverksamhet i Sverige. Han är också ledamot i Issäkerhetsrådet och arbetar med att utbilda och vidareutbilda skridskoåkare runt om i landet.
Redan under oktober tog han säsongens första skär. Förutom turen på Ladtjojaure åkte han även i området kring Rensjön i Kiruna kommun.
Efter en lång väntan på säsongsstarten blev mötet med den blanka isen speciellt. Hultqvist framhåller att en del av upplevelsen är att kunna se, höra och känna hur isen beter sig och bedöma dess tjocklek. De första skären för säsongen kan samtidigt kännas något ostadiga innan åkaren har vant sig igen.
Klar is kan lura ögat
Den goda sikten genom isen gjorde att stenar under ytan framträdde tydligt. Att åka över en sjö där bottnen syns kan ge ett lugnt intryck, men upplevelsen passar inte alla.
Nära strandlinjen kan tydliga föremål på bottnen förstärka känslan av fart. Om en större sten plötsligt dyker upp i synfältet kan det dessutom se ut som om åkaren är på väg att kollidera med den, trots att stenen ligger under isen.
Efter en period med mildare väder fick Hultqvist under den gångna helgen nya uppgifter om skridskoturer i Kirunaområdet. Åkare hade bland annat varit ute i Jukkasjärvi och Kurravaara. Det hade även förekommit åkning på mindre vatten i Dalarna.
Avstår från att tipsa om tunna isar
Tidigt på säsongen är isarna fortfarande tunna på många håll. Hultqvist brukar därför vänta med att publicera filmer och lämna detaljerade uppgifter om var han har åkt.
Skälet är risken att personer utan tillräcklig erfarenhet söker sig till platser där isläget är osäkert. Han pekar särskilt på farorna med att åka ensam eller utan nödvändig utrustning. Bland de få personer som drunknar efter olyckor på is har många befunnit sig där på egen hand, enligt Hultqvist.
För den som vill lära sig mer erbjuder Friluftsfrämjandet en kostnadsfri grundutbildning på nätet. Hultqvist understryker att säkerheten måste styra alla beslut om en skridskotur.
Snö kan förändra isens egenskaper
Snö är på väg, samtidigt som många sjöar fortfarande är öppna. När snö faller i kallt vatten kan snöis bildas. Den kan se mörk ut, men behöver enligt Hultqvist vara tjockare än kärnis för att ha tillräcklig bärighet.
Kusten och de stora sjöarna behöver mer kyla innan förhållandena blir lämpliga. Det innebär samtidigt att det kan komma fler tillfällen med genomskinlig is senare under säsongen.
Råd för säkrare vistelse på is
Issäkerhetsrådets rekommendation är att aldrig ge sig ut ensam. Isdubbar och annan säkerhetsutrustning ska alltid följa med, och den som känner sig osäker bör kontrollera isen med en ispik.
Ingen bör gå ut utan att veta att isen håller. Kärnis ska vara minst tio centimeter tjock. Ny is, våris, snötäckt is och havsis kan vara svag, och särskild försiktighet krävs vid platser där isen ofta har sämre bärighet.
Sådana riskområden finns bland annat vid vass, råkar, bryggor, broar, uddar, avlopp, utlopp, inlopp, sund, grund och vindbrunnar. Hög fart kan också öka riskerna eftersom åkaren hinner komma längre ut på svag is innan den brister, vilket kan göra en räddning svårare.
Vid en räddningsinsats ska det alltid finnas något mellan hjälparen och den nödställde, en så kallad förlängd arm. Den som ger sig ut bör dessutom tala om var turen ska gå och när man räknar med att vara tillbaka.



