Nyheter
Öppen artikelForskare vill återvinna giftiga fiberbankar utanför Sundsvall
Mittuniversitetets forskare ser flera möjliga användningsområden för de giftiga fiberbankarna längs kusten, från bioalkohol och vätgas till biokol och material för batteritillverkning. Den stora utmaningen är att få upp massorna från havsbotten på ett sätt som är både miljömässigt och ekonomiskt rimligt.

Giftiga rester i fiberbankarna utanför Sundsvall kan bli råvara för bland annat bioalkohol, vätgas, biokol och batteritillverkning. Forskare vid Mittuniversitetet anser att massorna bör tas upp och återvinnas i stället för att läggas på deponi.
Sedan 2019 har universitetet haft en central roll i forskningen om fiberbankar efter massaindustrier. Under den tiden har forskarna undersökt prover från bankar längs kusten och genomfört försök för att ta reda på hur materialet skulle kunna användas.
Erik Hedenström, professor i organisk kemi, beskriver fiberbankarna som svåra att arbeta med. Samtidigt pekar han på att försöken har gett flera konkreta förslag på hur resterna kan återvinnas.
Flera tänkbara användningsområden
Bland möjligheterna som forskarna lyfter finns bioalkohol, vätgas, kompost, byggfyllnad och biokol. I fiberbankarna finns även metaller som skulle kunna användas vid tillverkning av batterier.
Försök i laboratorium har visat att cellulosamaterial från proverna kan användas som föda åt mikrober. Odlingarna har därefter använts för att framställa bioalkohol och vätgas. Resultaten är en del av underlaget bakom forskarnas uppfattning att massorna bör ses som en möjlig resurs.
Hedenström vill att materialet tas upp och återvinns. Han motsätter sig att massorna i stället placeras på deponi och hänvisar till de användningsområden som forskningen har identifierat.
Upptagningen är den stora utmaningen
Innan fiberbankarnas innehåll kan användas måste massorna hämtas upp från havsbotten. Det behöver ske med en metod som fungerar både ur miljösynpunkt och ekonomiskt. Att hitta en sådan lösning är den fråga som återstår.
Förhoppningar knyts nu till de senaste testerna i Essvik. Försöken har genomförts av Statens geotekniska institut, SGI, tillsammans med Sundsvalls kommun och det belgiska företaget Hydrex.
Hedenström hoppas att testerna ska innebära ett genombrott i arbetet med att hitta en metod för att ta upp lagren ur havet på ett miljösäkert och ekonomiskt rimligt sätt. Något resultat från testerna framgår ännu inte av underlaget.
Forskningsprojekt pågår till 2027
Arbetet bedrivs inom forskningsprojektet CirBio 3.0. Projektet ska enligt nuvarande plan avslutas den 30 juni 2027, men det finns en förhoppning om en förlängning.
Ett femtontal företag deltar som medfinansiärer. Även kommunerna Sundsvall, Timrå, Ånge, Östersund, Härnösand och Örnsköldsvik bidrar till finansieringen, tillsammans med Länsstyrelsen och SGI.
Forskningen har hittills gått från provtagning till laboratorietester och möjliga användningsområden. Nästa avgörande steg är att få fram en fungerande metod för att lyfta materialet från botten utan att kostnaderna eller miljökraven gör återvinningen orimlig.
Om projektet förlängs kan arbetet fortsätta även efter juni 2027. Forskarna har redan pekat ut flera sätt att använda innehållet, men frågan om hur fiberbankarna praktiskt ska tas upp är fortfarande olöst.



