Nyheter
Öppen artikelNinas dotter var sjuk i anorexi i fem år: ”Rätt hjälp behövs i tid”
Ninas dotter insjuknade i anorexi som 12-åring och blev inte frisk förrän fem år senare. Nu efterlyser Nina kortare väntetider, bättre samarbete inom vården och mer stöd till familjer som lever nära sjukdomen.

Ninas dotter var 12 år när skolhälsovården upptäckte att hennes vikt hade sjunkit till en oroande låg nivå. Det blev början på en fem år lång sjukdomstid som påverkade hela familjen.
Vid skolhälsovårdens årliga kontroll framkom också att flickan under flera månader hade minskat sitt matintag. Beskedet kom som en chock för familjen, som bor i Stockholmsområdet.
Dottern ville fortsätta att gå ner i vikt och bli smalare. Samtidigt försökte föräldrarna få henne att äta och var rädda för att förlora henne.
– Då började en fruktansvärd kamp. Min dotter ville bli smalare och gå ner i vikt, medan vi kämpade för att hon skulle överleva, säger Nina.
Fick vänta på specialistvård
Enligt Nina tog det lång tid innan dottern fick tillgång till specialiserad vård för ätstörningar. När hon slutligen undersöktes av en specialistläkare hade hennes tillstånd hunnit bli betydligt sämre.
Trots försämringen bedömde vården att flickan var i för gott skick för heldygnsvård. Hon fick därför åka hem igen.
Nina beskriver beskedet som chockerande. Familjen upplevde också att ett stort ansvar för behandlingen lades på dem redan efter det första mötet med specialistvården.
Dottern levde med anorexi från 12 till 17 års ålder. Under de åren satte sjukdomen djupa spår, inte bara hos henne utan även hos resten av familjen.
Vill se kortare väntetider
Nina anser att vården för barn och unga med ätstörningar behöver förändras på flera områden. Hon lyfter framför allt behovet av att snabbt få rätt hjälp.
Väntetiderna behöver enligt henne bli kortare. Hon efterfrågar också större kontinuitet, så att patienter kan möta samma vårdpersonal över tid. Det skulle ge bättre möjligheter att bygga upp förtroende mellan patienten och vården.
Även samarbetet mellan olika delar av vården behöver förbättras, menar Nina. Hon anser att föräldrar inte ska behöva ansvara för att föra information vidare mellan vårdgivare och andra berörda verksamheter. I stället behöver aktörerna samverka mer effektivt.
– Det är väldigt viktigt att få rätt hjälp i tid, säger hon.
Öppenhet kan minska ensamheten
När Nina ser tillbaka på sjukdomsåren önskar hon att hon hade talat mer öppet om dotterns anorexi. Hon menar att öppenhet kan göra det lättare att söka och få stöd, samtidigt som känslan av att vara ensam kan minska.
Själv har hon bearbetat sina upplevelser genom att skriva dagbok. Hon har också fått stöd från Frisk & Fri, en organisation som arbetar med frågor som rör ätstörningar.
– Det här är mycket vanligare än man tror. När man befinner sig mitt i det känns det som att man är helt ensam men det stämmer inte, säger Nina.
Dottern är frisk i dag
I dag är dottern helt frisk och mår bra. Hon använder sina erfarenheter för att stötta andra och framhåller betydelsen av att tala om hur sociala medier påverkar kroppsideal och ätstörningar.
För Nina är budskapet till andra familjer att de inte är ensamma. Erfarenheterna från dotterns sjukdomstid har samtidigt gjort att hon vill uppmärksamma behovet av tidiga insatser och ett vårdsystem där familjen inte lämnas med ett alltför stort behandlingsansvar.
Stöd och information
Information om ätstörningar och om att vara närstående finns hos 1177. Barn och unga kan också hitta information om stöd via UMO och Tjejzonens Ätstörningszon.
Frisk & Fri erbjuder information, chatt och möjlighet att prata med någon. Ätstörningslinjen nås på 020-20 80 18 och Närståendelinjen på 0200-125 085. Aktuella öppettider finns på organisationens webbplats.



