Nyheter
Öppen artikelAmatörforskarnas arkivarbete ledde marinarkeologer till vraken i Runn
Efter tre års arbete med äldre räkenskaper och historiska dokument kunde Ulf Backéus och Göran Garmo visa att flera malmskutor hade förlist i Runn. Deras kartläggning väckte Länsstyrelsens intresse och blev utgångspunkt för professionella dykningar i sjön.
Tre års sökande i historiska dokument gav Ulf Backéus och Göran Garmo belägg för flera förlista malmskutor i Runn. Amatörforskarnas arbete ledde senare marinarkeologer till de sjunkna fartygen på sjöns botten.
Bakom fynden ligger ett långvarigt intresse för de sjötransporter som under Falu gruvas storhetstid gick till och från gruvan. Backéus och Garmo ville förstå hur den omfattande trafiken på vattnet hade fungerat och började därför undersöka äldre skriftliga källor.
Under tre år gick de igenom gamla stadsräkenskaper och andra historiska handlingar från 1600-talet. I materialet hittade de uppgifter som visade att flera skutor lastade med malm hade gått under.
Det som började som ett fritidsprojekt kom därmed att ge viktig information om händelser under den period då sjötransporterna hade en central roll för verksamheten kring Falu gruva. Uppgifterna i dokumenten gjorde det möjligt att rikta intresset mot fartyg som fortfarande låg kvar under vattenytan.
Föreläsning väckte myndighetens intresse
Backéus och Garmo sammanställde sin historiska kartläggning och presenterade den vid en föreläsning på Dalarnas museum. Där uppmärksammades deras resultat av Länsstyrelsen.
Föreläsningen blev sedan startpunkten för den professionella dykning som genomförts i Runn. Med amatörforskarnas förarbete som grund kunde experterna ta sig till de sjunkna skeppen och göra marinarkeologiska fynd på botten.
Vägen fram till dykningen gick alltså via dokument som bevarat spår av olyckorna i flera hundra år. Genom att föra samman uppgifter ur stadsräkenskaper och andra handlingar kunde de båda forskarna bidra med ett historiskt underlag för undersökningarna i sjön.
Arbetet visar också hur uppgifter i skriftliga källor kan få betydelse för praktiska undersökningar under vatten. I det här fallet blev kopplingen mellan arkivmaterialet och den professionella dykningen avgörande för att de kända uppgifterna om förlisningarna skulle kunna följas upp på plats.
Togs på allvar av professionen
Göran Garmo framhåller att arbetet visar att amatörer kan bli lyssnade på av yrkesverksamma experter, även om de inte har omfattande specialistkunskaper när de börjar undersöka ett ämne.
För honom och Ulf Backéus innebar projektet att ett gemensamt historiskt intresse utvecklades till ett underlag som professionella aktörer kunde använda. Deras insats bestod inte av själva dykningen, utan av det tidskrävande arbetet med att söka, granska och koppla samman äldre uppgifter.
Resultaten bidrar nu till en mer fullständig bild av Faluns maritima historia. De förlista malmskutorna är en del av berättelsen om de transporter som en gång förband sjötrafiken med verksamheten vid Falu gruva.
Samtidigt tonar de båda vännerna ned sin egen betydelse. Backéus beskriver deras insats som ett mindre bidrag till ett större sammanhang. Trots den försiktiga hållningen var det deras kartläggning som förde frågan vidare från historiska handlingar till marinarkeologiska undersökningar i Runn.
Fynden på sjöbotten knyter därmed samman två olika slags kunskap: de bevarade uppgifterna från 1600-talet och de fysiska lämningar som nu har undersökts av professionella dykare. För Backéus och Garmo blev tre års detektivarbete i äldre papper vägen till en konkret upptäckt under vatten.



