Krönika
Öppen artikelSverige måste följa gängens pengar – inte bara deras vapen
Våldet måste stoppas här och nu. Men den organiserade brottslighetens verkliga uthållighet finns i pengarna, företagen och de offentliga system som kan utnyttjas för att göra brottsvinster användbara.

En gripen skytt kan ersättas. Ett beslagtaget vapen kan ersättas. Men om pengarna, företagen och tillgångarna försvinner blir hela den kriminella organisationen svårare att hålla igång. Därför räcker det inte att Sverige jagar gärningsmän efter att brotten har begåtts. Staten måste också slå mot den ekonomiska infrastruktur som gör den organiserade brottsligheten lönsam.
När den grova brottsligheten diskuteras hamnar skjutningar, sprängningar och narkotikahandel med rätta i centrum. Det är där människor dödas, skadas och skräms. Men bakom det synliga våldet finns bokföring, betalningar, bolag, konton, fakturor och tillgångar. Våldet är den mest brutala delen av problemet. Ekonomin är det som ger problemet uthållighet.
En stor men osäker ekonomi
Polismyndigheten uppskattade 2021 att den kriminella ekonomin i Sverige omsatte omkring 100–150 miljarder kronor per år. Det är en uppskattning av omsättning, inte ett exakt mått på vinst, tillgångar eller vad staten skulle kunna beslagta. Siffran omfattar dessutom mer än de nätverk som förknippas med skjutvapenvåld.
Den måste därför användas med försiktighet. Det går inte heller att slå fast, utifrån underlaget, att den samlade kriminella ekonomin har vuxit sedan 2021. Men storleksordningen visar ändå varför kriminalpolitiken inte kan reduceras till fler patruller, längre straff och fler gripanden.
Brottspengar får verklig makt först när de kan döljas, flyttas, investeras och användas i den lagliga ekonomin. Där kommer företag, finansiella tjänster, välfärdssystem och arbetsmarknad in i bilden.
Bolaget kan vara lika viktigt som vapnet
Europol uppger i EU-SOCTA 2025 att 86 procent av de mest hotfulla kriminella nätverk som myndigheten analyserat i EU använder lagliga företagsstrukturer i sin brottsliga verksamhet. Det är en EU-siffra och ska inte beskrivas som statistik över svenska företag. Men den visar hur central den legala fasaden har blivit för den organiserade brottsligheten.
Ett företag kan användas för falska fakturor, svarta löner, penningtvätt eller för att ge pengar ett skenbart legitimt ursprung. Det kan också ge tillgång till banktjänster och offentliga affärer. Samtidigt måste ansvaret bedömas i varje enskilt fall. Alla företag som förekommer i ett brottsupplägg är inte medvetna medhjälpare; företag kan även utnyttjas genom målvakter, identitetsmissbruk eller bristande kontroll.
Här finns en av statens svåraste uppgifter. Kontrollerna måste vara tillräckligt skarpa för att upptäcka kriminella upplägg, men tillräckligt rättssäkra för att inte behandla hederliga företagare som misstänkta enbart för att de verkar i en utsatt bransch.
Offentliga miljarder kräver bättre skydd
Offentliga inköp uppskattades till omkring 928 miljarder kronor 2022, motsvarande ungefär en sjättedel av Sveriges BNP. Den summan är inte ett mått på kriminalitet och bevisar inte att offentlig upphandling generellt är infiltrerad. Däremot visar den vilken enorm ekonomisk yta som kommuner, regioner och myndigheter måste skydda.
När stora belopp fördelas genom avtal, ersättningar och tillstånd räcker det inte att kontrollera vilket anbud som är billigast. Samhället behöver också kunna granska verkliga huvudmän, ägarförändringar, skatteskulder, misstänkta underleverantörer och andra varningssignaler. Uppföljningen efter att ett avtal har tecknats är minst lika viktig som kontrollen före beslutet.
Riskerna handlar också om otillåten påverkan. Brottsförebyggande rådet har dokumenterat att sådan påverkan förekommer mot bland andra handläggare och beslutsfattare i offentlig verksamhet. Det är inte belägg för att svensk offentlig sektor generellt är korrupt. Det är däremot ett tydligt skäl att skydda tjänstepersoner och göra upphandlings- och tillståndsprocesser mindre sårbara.
Sverige saknar inte regler
Sedan 2017 ställer penningtvättslagen krav på att verksamhetsutövare i utpekade sektorer ska arbeta riskbaserat, ha kundkännedom och rapportera misstänkta transaktioner eller aktiviteter till Polismyndigheten. Sverige har alltså redan ett omfattande regelverk.
FATF har också beskrivit det svenska rättsliga och institutionella ramverket som utvecklat, samtidigt som organisationens utvärdering pekade på behov av bättre genomslag i bland annat riskförståelse, utredningar, lagföring och återtagande av brottsvinster. Problemet är därför inte bara brist på lagar. Det handlar också om genomförande, kompetens, samordning, bevisning och kapacitet.
Den 8 november 2024 trädde regler om självständigt förverkande i kraft. De kan under vissa förutsättningar göra det möjligt att förverka egendom med brottsligt ursprung utan att någon döms för ett specifikt förbrott. Det är ett långtgående verktyg och måste användas rättssäkert. Det är dessutom för tidigt att slå fast vilken effekt reformen kommer att få.
Men inriktningen är riktig: den som bygger sin ställning på brott ska inte kunna behålla lyxbilen, fastigheten eller kapitalet bara för att det är svårt att knyta varje krona till ett bestämt brott.
Våldet måste fortfarande stoppas
Det finns ett självklart motargument. Ekonomiska utredningar stoppar inte alltid en nära förestående skjutning. När en sprängladdning placeras ut eller ett mord planeras krävs operativt polisarbete, underrättelser och snabba ingripanden. Människor som hotas kan inte vänta på en bokföringsutredning.
Men det är ett argument för att kombinera verktygen, inte för att välja bort de ekonomiska. Akut våldsbekämpning skyddar människor i dag. Angrepp mot brottsvinster, företag och betalningsflöden kan minska nätverkens möjlighet att finansiera brott i morgon. Den nationella strategin mot organiserad brottslighet pekar också uttryckligen ut företag, välfärdssystem och det finansiella systemet som centrala områden.
Sverige kommer inte att besegra den organiserade brottsligheten genom att enbart bli bättre på att gripa nästa utförare. Staten måste bli bättre på att se vem som äger, vem som betalar, vem som fakturerar och vart pengarna tar vägen.
Vapnet visar vem som utför brottet. Pengarna visar ofta vilken struktur som gör brottet möjligt.



