Nyheter
Öppen artikelUmeåläkare skrev ut narkotikaklassade läkemedel – får kritik av Ivo
En läkare från Umeå kritiseras efter att ha skrivit ut stora mängder narkotikaklassade sömnmedel och lugnande läkemedel till en närstående. Läkaren förskrev även sömnmedel till sig själv och dokumentationen hade flera brister, enligt Inspektionen för vård och omsorg.

En läkare från Umeå får kritik av Inspektionen för vård och omsorg, Ivo, efter omfattande förskrivning av narkotikaklassade läkemedel. Recepten gällde bland annat sömnmedel och lugnande läkemedel till en närstående, samtidigt som läkaren skrev ut sömnmedel till sig själv.
Ivo bedömer att läkaren har förskrivit sömnmedel, lugnande preparat och opioider i en sådan omfattning att det kunde medföra risk för både beroende och överdosering. Myndighetens kritik gäller även hur läkemedlen kombinerades och vilka doser recepten gjorde möjliga.
Enligt Ivo innebar förskrivningen att det gick att använda avsevärt högre doser än de doser som hade ordinerats och rekommenderats. Myndigheten ansåg därför att hanteringen medförde tydliga risker.
Olämplig kombination av läkemedel
Ivo pekar särskilt på att kombinationen av de olika läkemedlen var olämplig. Tillsammans kunde preparaten orsaka andningssvårigheter och i värsta fall leda till döden, enligt myndighetens bedömning.
Kritiken handlar därmed inte enbart om mängden läkemedel som skrevs ut. Även kombinationen av sömnmedel, lugnande läkemedel och opioider ingår i Ivos bedömning av riskerna med förskrivningen.
Myndigheten konstaterar att recepten öppnade för ett användande som låg betydligt över både den ordinerade och den rekommenderade doseringen. Förskrivningens omfattning kunde enligt Ivo leda till att läkemedlen användes på ett sätt som innebar fara för överdosering och beroende.
Skrev recept till sig själv
Läkaren kritiseras också för att ha förskrivit narkotikaklassade sömnmedel till sig själv. Det är inte förbjudet för en läkare att göra en sådan förskrivning, men Ivo anser att behandlingen i stället bör hanteras och följas upp av en annan läkare.
En uppföljning av en annan läkare skulle enligt myndighetens synsätt innebära att behandlingen inte enbart hanteras av den person som själv använder läkemedlen. I det aktuella fallet skötte läkaren den egna förskrivningen.
Ivos granskning visar dessutom att det saknades journalanteckningar på flera viktiga punkter. Det fanns ingen dokumentation om varför läkemedlen hade förskrivits eller vilka medicinska bedömningar som låg bakom besluten.
Det saknades även anteckningar om hur behandlingen var tänkt att följas upp. Bristerna i journalföringen omfattade alltså både bakgrunden till recepten, bedömningarna inför förskrivningen och planeringen av den fortsatta behandlingen.
Övervägde begränsad förskrivningsrätt
Ivo övervägde att gå vidare och begära att läkarens rätt att skriva ut recept skulle begränsas. En sådan begäran blev dock inte aktuell i slutänden.
Myndigheten stannar i stället vid att rikta kritik mot läkaren. Skälet är att läkaren efter den granskade förskrivningen har förändrat sitt sätt att skriva ut recepten.
Kritiken omfattar därmed både de stora mängderna läkemedel, den riskfyllda kombinationen av preparat, förskrivningen till läkaren själv och avsaknaden av journaluppgifter. Någon begränsning av rätten att förskriva läkemedel begärs inte av Ivo.



