Krönika
Öppen artikelSäkerhet utan integritet gör Sverige svagare
Sverige behöver starkare cybersäkerhet, bättre underrättelseförmåga och robustare digital infrastruktur. Men övervakning utan tydliga gränser riskerar att försvaga både rättsstaten och den säkerhet som åtgärderna ska skydda.

Sverige kan inte välja mellan cybersäkerhet och personlig integritet. Ett samhälle som offrar det ena för det andra blir i längden svagare på båda områdena. Den hållbara vägen är säkerhet genom rättsstatlighet: robust teknik, precisa lagar och oberoende kontroll av statens mest ingripande befogenheter.
Det är lätt att förstå varför kraven på mer kontroll växer. Ransomware, angrepp mot identiteter, sårbarheter i leveranskedjor och attacker mot offentlig verksamhet hör till den hotbild som EU:s cybersäkerhetsbyrå ENISA har beskrivit. Samtidigt måste Sverige kunna möta terrorism, sabotage, främmande underrättelseverksamhet och kvalificerad cyberbrottslighet.
Men cybersäkerhet är inte synonymt med övervakning. För de flesta organisationer börjar säkerheten betydligt närmare vardagen: uppdaterade system, segmenterade nätverk, säkra backuper, flerfaktorsautentisering, utbildad personal och kontroll över leverantörskedjan.
Robusthet före reflexmässig övervakning
EU:s viktigaste cybersäkerhetsregler pekar också främst i den riktningen. NIS2 kräver regler om bland annat riskhantering, incidentrapportering och tillsyn i ett stort antal samhällsviktiga och digitala verksamheter. Medlemsstaternas ursprungliga frist för att införliva direktivet löpte ut den 17 oktober 2024.
DORA, som började tillämpas den 17 januari 2025, ställer krav på digital operativ motståndskraft inom finanssektorn. Cyber Resilience Act trädde i kraft den 10 december 2024 och inför cybersäkerhetskrav för produkter med digitala element, även om huvuddelen av kraven börjar tillämpas senare.
Det här är regler som kan vara kostsamma, särskilt för mindre företag. Kraven måste därför tillämpas riskbaserat och utan onödig nationell överreglering. Men deras grundidé är riktig: säkerhet byggs genom ansvar, testning, incidentberedskap och bättre produkter – inte genom att samla in så mycket information som möjligt om så många människor som möjligt.
Integritet är dessutom en säkerhetsresurs. Uppgiftsminimering, ändamålsbegränsning, kortare lagringstider och stark kryptering minskar mängden information som kan stjälas, läckas eller användas för utpressning. GDPR:s principer är därför inte bara juridiska hinder för organisationer. Rätt använda är de en del av cyberförsvaret.
Underrättelsearbete kräver kontroll
Det betyder inte att underrättelseinhämtning eller hemliga tvångsmedel saknar legitima användningsområden. Sverige tillåter signalspaning i försvarsunderrättelseverksamhet. Tillstånd prövas av Försvarsunderrättelsedomstolen och verksamheten står under tillsyn av Statens inspektion för försvarsunderrättelseverksamheten, SIUN.
Europadomstolens stora kammare fann 2021, i målet Centrum för rättvisa mot Sverige, att det svenska systemet som helhet innehöll tillräckliga garantier mot godtycke och missbruk. Därför konstaterades ingen kränkning av rätten till privatliv i det aktuella målet.
Det ska tas på allvar. Domen visar att övervakning inte automatiskt är oförenlig med mänskliga rättigheter. Men den är inte ett frikort för varje framtida utvidgning. Bedömningen gällde ett bestämt regelverk och vilade just på dess begränsningar, tillståndsförfarande och kontrollmekanismer.
Samma dag slog Europadomstolen i målet Big Brother Watch mot Storbritannien fast att det brittiska systemet för bulkavlyssning och inhämtning av kommunikationsdata hade allvarliga brister. Lärdomen är inte att all underrättelseinhämtning ska förbjudas, utan att hemlig övervakning kräver effektiva rättssäkerhetsgarantier från början till slut.
EU-domstolen har på liknande sätt återkommande avvisat generell och urskillningslös lagring av trafik- och lokaliseringsuppgifter. Domstolen har samtidigt accepterat vissa mer avgränsade former av lagring under strikta villkor, bland annat vid allvarliga hot mot nationell säkerhet och i vissa fall för identifiering via IP-adresser.
Det är en mer krävande hållning än både slagordet ”övervaka allt” och föreställningen att myndigheter aldrig behöver digital information. Grova brott måste kunna utredas. Kryptering och anonyma tjänster skapar verkliga problem för brottsbekämpningen. Men svaret bör vara riktade befogenheter, domstolsprövning, teknisk kompetens och internationellt samarbete – inte permanenta undantag från grundläggande rättigheter.
Legitima syften räcker inte
EU-kommissionens förslag från 2022 om att förebygga och bekämpa sexuella övergrepp mot barn på nätet visar hur svår avvägningen kan bli. Syftet är självklart legitimt och angeläget. Samtidigt har föreslagna upptäcktsåtgärder i kommunikationstjänster väckt en omfattande debatt om kryptering och kommunikationshemlighet.
Det är viktigt att beskriva detta som ett lagförslag, inte som redan gällande rätt. Det är lika viktigt att inte låta ett gott syfte ersätta prövningen av nödvändighet, proportionalitet och tekniska säkerhetsrisker. En åtkomstmekanism som öppnas för de goda kan också skapa en angreppspunkt för de onda.
Exportkontrollen måste tåla insyn
Samma princip gäller när Sverige exporterar teknik. EU:s förordning om produkter med dubbla användningsområden omfattar vissa cyberspaningsprodukter och innehåller en särskild mekanism för fall där sådana produkter kan användas för intern repression eller allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter.
Inspektionen för strategiska produkter ansvarar i Sverige för exportkontrollen av bland annat produkter med dubbla användningsområden. Enskilda ärenden kan behöva omfattas av sekretess. Det vore oansvarigt att offentliggöra operativa detaljer, känsliga metoder eller uppgifter som röjer skyddsvärda samarbeten.
Men sekretess i enskilda fall får inte betyda mörker på systemnivå. Regler, prövningsprinciper, samlad statistik och resultatet av efterhandsgranskningar bör kunna redovisas tydligare. Annars blir det svårt för riksdag, medier och allmänhet att bedöma om kontrollen fungerar som avsett.
Säkerhet genom rättsstatlighet
EU:s rättighetsstadga skyddar både privatlivet och personuppgifterna. Det är inte högtidliga formuleringar som kan läggas åt sidan så fort säkerhetsläget skärps. Rättigheterna är en del av den demokratiska ordning som säkerhetspolitiken ska försvara.
Sverige behöver bättre cyberförsvar, starkare myndigheter och effektiv underrättelseförmåga där den verkligen behövs. Men varje övervakningsbefogenhet bör ha ett precist syfte, tydligt lagstöd, tidsgränser, dokumentation och oberoende granskning. Kontrollen måste dessutom omfatta faktisk nytta, inte bara formell laglighet.
Det är den svårare vägen. Den kräver fler avvägningar än löften om total säkerhet eller total frihet. Men den är också den enda trovärdiga: ett digitalt Sverige som är robust nog att stå emot angrepp och rättssäkert nog att förtjäna medborgarnas förtroende.



