Hoppa till innehållet
← Sejfer Nyheter

Nyheter

Öppen artikel

Sanningskommissionen kräver statlig ursäkt till samerna

Sanningskommissionen för det samiska folket riktar omfattande kritik mot svenska staten efter att ha granskat historiska och nutida övergrepp. Kommissionen vill bland annat se en statlig ursäkt, stärkt undervisning och större samiskt inflytande över mark och naturresurser.

Cirka 3 min läsningFler öppna artiklar
Bilden är AI-genererad och inspirerad av artikeltexten.

Efter fem års arbete kräver Sanningskommissionen för det samiska folket att svenska staten erkänner de övergrepp som samer har utsatts för. Kommissionen efterlyser bland annat en offentlig ursäkt, bättre kunskap i skolorna och ett starkare skydd för samiska rättigheter.

Den statliga utredningen har samlat in omkring 300 vittnesmål från samer och granskat beslut som fattats av staten och kyrkan. Rapporten beskriver bland annat rasbiologiska undersökningar, tvångsförflyttningar samt förluster av språk och mark.

Kommissionens ordförande Lena Nyberg säger att många av dem som vittnat har behövt samla kraft för att berätta om vad de själva eller deras förfäder utsatts för. Särskilt starka är enligt henne skildringarna av hur samiska barn skildes från sina familjer och placerades i skolhem, arbetsstugor eller nomadskolor.

Kommissionens slutsats är att Sverige inte lever upp till vare sig den nationella lagstiftningen eller internationella deklarationer om urfolks rättigheter.

Vill att staten ber om ursäkt

Ett av kommissionens krav är att svenska staten ska be det samiska folket om ursäkt. Enligt Lena Nyberg är det avgörande att staten erkänner de övergrepp som har begåtts genom historien.

Rapporten pekar samtidigt på att problemen inte enbart tillhör det förflutna. Många samer utsätts fortfarande för hot och hat, och barn med samisk bakgrund möter utsatthet i skolan, enligt kommissionens ordförande.

Kommissionen vill därför att elever ska få mer undervisning om samernas del av Sveriges historia. Den efterlyser också bättre samverkan mellan majoritetsbefolkningen och det samiska folket.

Även Polismyndigheten kritiseras. Enligt kommissionen saknar myndigheten tillräcklig kunskap om samernas rättigheter och den situation som samer lever i.

Kritik mot hanteringen av markkonflikter

Rapporten riktar övergripande kritik mot hur det svenska samhället har hanterat motsättningar mellan rennäringen och andra intressen. Skogsbruk, vindkraft och gruvverksamhet nämns som områden där konflikter uppstår.

Särskilt skarp är kritiken mot Skogsstyrelsen. Kommissionen anser att myndigheten inte har tagit tillräcklig hänsyn till samernas behov av marker för renbete. Som exempel lyfts att kalhuggning har godkänts i områden där renlav, som är viktig för renarna, har svårt att återhämta sig.

Kommissionen beskriver rätten att använda mark för renbete som en bruksrätt som kan jämställas med äganderätt. Lena Nyberg framhåller att ansvaret för att lösa konflikterna inte enbart kan läggas på den samiska sidan och konstaterar att stora delar av renbetesmarkerna redan har försvunnit.

Krav på anslutning till ILO-konvention

Ett annat krav är att Sverige ska godkänna ILO:s konvention nummer 169 om urfolk. En anslutning skulle enligt kommissionen ge samerna större inflytande i flera frågor.

Svenska regeringar har oavsett politisk inriktning avstått från att godkänna konventionen. Ett skäl som har angetts är att den skulle kunna skapa svårigheter för bland annat skogsbruk och gruvexploatering.

Oenigheten gäller framför allt hur mark som traditionellt har använts inom rennäringen ska hanteras och hur urfolks inflytande över naturresurser ska regleras i svensk lag.

Särskilda rättigheter som urfolk

Samerna är erkända både som ett folk och som urfolk i Sverige. De är Europas enda urfolk och utgör samtidigt en av Sveriges fem nationella minoriteter.

Urfolksstatusen innebär särskilda rättigheter. Det offentliga ska arbeta för att samerna ska kunna bevara och utveckla sitt eget kultur- och samfundsliv.

Samernas rättigheter omfattas även av internationella överenskommelser, däribland FN-konventioner. Dessa behandlar bland annat urfolks rätt till självbestämmande, inflytande över mark och naturresurser samt skydd för kultur och språk.

Sanningskommissionens rapport samlar därmed både historiska vittnesmål och kritik mot dagens förhållanden. Kraven riktas mot flera delar av det svenska samhället, från staten och skolan till rättsväsendet och myndigheter som fattar beslut om markanvändning.

← Tillbaka till nyhetsarkivet