Nyheter
Öppen artikelSkytterörelsen efterlyser bättre villkor för landets skjutbanor
Regeringen har tillsatt en utredning om hur villkoren för civila skjutbanor kan förbättras. Företrädare för skytteföreningar välkomnar initiativet, men pekar samtidigt på behovet av pengar, ideella krafter och stöd.

Antalet skjutbanor i Sverige har minskat under lång tid. Nu välkomnar företrädare för skytterörelsen regeringens utredning om hur förutsättningarna för civila skjutbanor kan bli bättre.
Utredningen tillsattes i slutet av juli och leds av Pia Clerté. Hon är en meriterad sportskytt och har ett omfattande engagemang i frågor som rör vapenpolitik.
Bakgrunden till regeringens beslut är utvecklingen där skjutbanor runt om i landet har försvunnit. Utredningen ska granska vilka möjligheter som finns att förbättra villkoren för de banor som används av civila verksamheter.
Föreningar välkomnar utredningen
Claes Samuelsson, ordförande i Mjölby Sportskytteförening, ser positivt på att frågan nu ska utredas. Även Karin Borén, ordförande i Norrköpings Jaktskytteklubb, välkomnar initiativet.
Borén beskriver det som mycket sorgligt att så många skjutbanor har försvunnit. Föreningarnas reaktioner visar att utredningen berör en fråga som länge varit aktuell inom den organiserade skytterörelsen.
De civila skjutbanorna är en del av en föreningstradition som sträcker sig tillbaka till 1800-talet. Den organiserade svenska skytterörelsen började växa fram vid mitten av århundradet. Under den perioden fanns det i princip en skjutbana i nästan varje socken.
Nedläggningar sedan 1960-talet
Omkring hundra år efter skytterörelsens framväxt förändrades utvecklingen. Från 1960-talet började många av landets skjutbanor att läggas ned.
I dag finns 157 aktiva skjutbanor av olika slag i Östergötland. På Gotland är motsvarande antal 25. Uppgifterna visar hur många banor som fortfarande är i bruk i de två områdena, efter flera årtionden då många anläggningar har försvunnit.
Skytteföreningarnas ambition handlar inte bara om att behålla de banor som finns kvar. Rörelsen vill också kunna växa och skapa fler skjutbanor. För att det ska vara möjligt krävs enligt föreningsföreträdarna både ekonomiska resurser och människor som kan arbeta ideellt.
Stöd finns men upplevs som svårt att söka
Behoven liknar dem som finns inom andra föreningsdrivna verksamheter i Sverige. Arbetet är beroende av medlemmar som lägger tid på verksamheten utan ersättning, samtidigt som anläggningar och fortsatt utveckling kräver pengar.
Anders Davidsson, kassör i Mjölby Sportskytteförening, konstaterar att det finns ekonomiska medel som föreningarna kan ansöka om. Han anser dock att ansökningsprocessen är förhållandevis komplicerad.
Svårigheterna handlar därmed inte enbart om huruvida stöd finns tillgängligt. För föreningarna är det också viktigt att stödet går att söka och använda i praktiken.
Efterfrågar tidigare form av stöd
Lars Tofftén, ordförande i Gotlands skytteförbund, lyfter fram det stöd som Försvarsmakten tidigare gav till föreningarna. Han pekar på en ordning där skytteföreningar kunde låna gevär och k-pistar samt få ammunition.
Den typen av stöd är ett av de behov som förs fram när företrädare beskriver vad som skulle kunna underlätta för verksamheten. Tillsammans med mer ideellt arbete och ekonomiska resurser ses stödet som betydelsefullt för möjligheten att bevara och bygga fler skjutbanor.
Regeringens utredning ska nu se över förutsättningarna för de civila banorna. För skytteföreningarna innebär beslutet att utvecklingen uppmärksammas, samtidigt som de fortsätter att framhålla behovet av praktiska och ekonomiska möjligheter att driva verksamheten vidare.



