Nyheter
Öppen artikelTidigare Säpomedarbetare kartlägger spionens tid i Gävle
Hilding Andersson vistades i Gävle under två perioder vintern 1951 och samlade information genom att fotografera och tala med invånare. Den tidigare Säpomedarbetaren Göran Janrell har efter sin pensionering kartlagt den spioneridömde officerens verksamhet.

Den spioneridömde Hilding Andersson tillbringade två fjortondagarsperioder i Gävle vintern 1951. Under vistelserna fotograferade han och sökte information genom kontakter med människor på orten, enligt den tidigare Säpomedarbetaren Göran Janrell.
Janrell har arbetat med kontraspionage inom Säkerhetspolisen. Efter pensioneringen har han fördjupat sig i Anderssons verksamhet och kartlagt hans koppling till Gävle.
Hilding Andersson dömdes 1951 för grovt spioneri efter att ha avslöjat omfattande svenska hemligheter för Ryssland. Janrell beskriver honom som en av de farligaste spionerna i svensk historia.
Andersson avled för omkring 20 år sedan. Under sin yrkesverksamma tid arbetade han bland annat som officer på försvarets isbrytare. Den placeringen gav honom möjlighet att komma nära hamnar längs Sveriges ostkust, däribland hamnen i Gävle.
Hamnområdet väckte intresse
Enligt Janrell var Andersson politiskt övertygad om att Sveriges säkerhet bäst kunde tryggas genom samarbete med Ryssland. Samtidigt gav hans arbete inom försvaret honom tillgång till miljöer som kunde vara intressanta ur underrättelsesynpunkt.
I Gävle ska Andersson ha varit på plats under sammanlagt två perioder om vardera två veckor. Han fotograferade och samtalade med ortsbefolkningen för att samla information.
Janrell pekar ut hamnens in- och utlopp samt Karskär och fabriken där som sådant som väckte Anderssons intresse. Genom tjänstgöringen på isbrytare kunde han röra sig i närheten av den typen av platser.
Fotografierna från Gävle är en del av det material som visar hur Andersson arbetade. Hans metoder byggde både på egna iakttagelser och på uppgifter som kunde hämtas in genom samtal med människor i området.
Bedömer att informationsintresset finns kvar
Säkerhetspolisen har uppgett att hotet från Ryssland är mer aktuellt än på länge. Janrell bedömer att intresset för information om Sverige fortfarande består och att även Gävle kan vara av intresse.
Under sommaren uppmärksammades ett ryskt par som tältade i närheten av Saab-vd:ns sommarhus utanför Gävle. Paret är inte misstänkt för något brott.
En annan händelse inträffade 2017, då personal i Gävle hamn såg något avvikande på ett ekolod. Det som registrerades kan ha varit en ubåt, men källmaterialet ger inget säkert besked om vad observationen visade.
Händelserna nämns i ett sammanhang där frågan om utländskt intresse för svenska förhållanden åter har blivit aktuell. Janrells kartläggning visar samtidigt hur insamlingen gick till i början av 1950-talet, när Andersson personligen kunde fotografera platser och ta kontakt med människor för att få fram uppgifter.
Liknande principer men andra miljöer
Janrell anser att en person med en roll motsvarande Anderssons i dag i grunden skulle arbeta på ett liknande sätt. Det handlar fortfarande om att ta emot eller samla in information, men kontaktytorna kan enligt honom finnas på andra håll än tidigare.
Han pekar på affärsverksamhet och politiska kontakter som möjliga miljöer där informationsöverföring kan ske. Därmed kan formerna förändras samtidigt som den grundläggande inriktningen – att få tillgång till uppgifter – består.
Kartläggningen av Anderssons tid i Gävle ger en bild av hur hans arbete knöts till den roll han hade inom försvaret. Vistelserna i staden, fotograferingen och samtalen med ortsbefolkningen ingick enligt Janrell i den verksamhet som gjorde Andersson särskilt farlig.



