Nyheter
Öppen artikelFysikmodell kan förklara varför val blir så jämna
En omkring 100 år gammal modell för magnetism har använts för att undersöka hur politiska sympatier förändras inför val. Teorin går ut på att väljare påverkas av sin omgivning och av information från opinionsmätningar, vilket kan bidra till att stödet för olika politiska alternativ jämnas ut.

Årets jämna valresultat är inte unikt. Även 2022 var skillnaden mellan blocken liten, samtidigt som flera val i andra länder har slutat jämnt.
Opinionsinstitut har lyft fram olika förklaringar till utvecklingen. En forskningsinriktning söker i stället svar inom fysiken och jämför förändringar i politiska sympatier med de processer som skapar magnetism.
Den franske fysikern Olivier Devauchelle har tillsammans med forskare från Polen undersökt hur den så kallade Isingmodellen kan användas för att beskriva opinionsrörelser inför val. Modellen är omkring 100 år gammal och har sitt ursprung i studier av magnetism.
DN var först med att uppmärksamma forskarnas tillämpning av modellen på politiska sympatier.
Väljare jämförs med atomer
Utgångspunkten är att väljare, på ett liknande sätt som atomer, påverkas av det som finns runt omkring dem. När påverkan blir starkare ökar tendensen att röra sig i samma riktning som omgivningen.
Inom fysiken används denna princip för att beskriva hur magnetism uppstår. Forskarna menar att en jämförbar process kan finnas när politiska uppfattningar utvecklas inom stora grupper av människor.
Det handlar enligt teorin inte om att väljare bokstavligen fungerar som atomer. Modellen används för att beskriva hur många enskilda individers val kan påverkas av kontakter och information i deras omgivning och tillsammans bilda större mönster.
En del av påverkan uppstår när människor får ta del av opinionsundersökningar. Mätningarna ger väljarna information om hur stödet för olika politiska alternativ ser ut, vilket i sin tur kan påverka hur människor förhåller sig till valrörelsen.
Kännedom om opinionen kan jämna ut stödet
Enligt forskarnas teori påverkar människor varandra när de känner till opinionsläget. Denna medvetenhet kan bidra både till en uppdelning mellan politiska riktningar och till att stödet för alternativen blir mer jämnt fördelat.
På så sätt används Isingmodellen för att undersöka varför två politiska sidor kan hamna nära varandra i ett val. Forskarna kopplar alltså inte de jämna resultaten till en enskild politisk fråga, utan studerar hur opinionsströmmar kan förändras genom ömsesidig påverkan.
Modellen har applicerats på hur politiska sympatier rör sig under tiden före ett val. I centrum står samspelet mellan individen, omgivningen och den information om opinionen som blir tillgänglig genom mätningar.
Statsvetare ser teorin som intressant
Peter Esaiasson, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, bedömer att tanken bakom forskningen inte är orimlig. Han beskriver teorin som mycket intressant och anser att den kan vara värd att undersöka närmare.
Forskarnas arbete ger därmed ett fysikbaserat perspektiv på en fråga som också studeras av opinionsinstitut och statsvetare. Medan opinionsinstituten presenterar olika förklaringar till jämna val fokuserar Isingmodellen på hur människor påverkar varandra när politiska sympatier formas och förändras.
Teorin tar sin utgångspunkt i att många individuella reaktioner tillsammans kan skapa ett övergripande mönster. När väljare känner till hur opinionen ser ut och samtidigt påverkas av sin omgivning kan resultatet, enligt forskarna, bli en utjämning mellan politiska alternativ.
Tillämpningen av den äldre fysikmodellen innebär inte att andra förklaringar till jämna valresultat utesluts. Det som framgår av forskningen är att principer som används för att beskriva magnetism också har prövats som ett sätt att analysera rörelser i politisk opinion.



