Hoppa till innehållet
← Sejfer Nyheter

Nyheter

Öppen artikel

Recension: ”Tony” lever på bilden av Anthony Bourdain

Matt Johnsons ”Tony” skildrar hur en ung Anthony Bourdain möter restaurangvärlden under en sommar på Cape Cod 1975. Filmen har både charm och mörker, men berättelsen blir alltför beroende av publikens kunskap om vem huvudpersonen senare skulle bli.

Cirka 3 min läsningFler öppna artiklar
Bilden är AI-genererad och inspirerad av artikeltexten.

I ”Tony” får publiken möta Anthony Bourdain långt innan han blivit en välkänd profil inom restaurangvärlden. Matt Johnsons film tar avstamp i den motvillige tonåringens första erfarenheter av ett professionellt kök.

Berättelsen bygger på det inledande kapitlet i Bourdains självbiografi ”Kitchen Confidential”. Året är 1975 och Anthony, som kallas Tony, befinner sig på Cape Cod. Där tar han ett sommarjobb som diskare, trots att arbetet till en början inte tycks locka honom.

Filmen etablerar samtidigt tidigt att Tony inte alltid förhåller sig strikt till sanningen. Det skapar en osäkerhet kring hur mycket av historien som ska uppfattas som en faktisk skildring av hans ungdom och hur mycket som har förändrats på vägen från minne till självbiografi och vidare till film.

En välbekant uppväxthistoria

Grundberättelsen följer ett välkänt upplägg: en sommar blir avgörande för en ung människa som ännu inte hittat sin plats. Tony går in i restaurangmiljön med en självbild som är större än hans egentliga säkerhet. Under arbetet tvingas han möta både krav och människor som utmanar hans syn på sig själv.

Dominic Sessa spelar den unge Bourdain som en gänglig och intellektuell tonåring med dålig hållning och en påfrestande envishet. Han har en pojkaktig charm, men framställs också som besvärlig och osympatisk. Det är ett grepp som bidrar till att göra porträttet mindre vördnadsfullt och mer jordnära.

Problemet är att intresset för Tony i hög grad bygger på vetskapen om vem Anthony Bourdain senare blev. Utan den kopplingen hade huvudpersonens beteende gjort det betydligt svårare att engagera sig i hans utveckling. Filmen hade i grunden kunnat handla om vilken självsäker men osäker tonåring som helst.

Köket erbjuder två vägar

I restaurangen möter Tony två olika förhållningssätt till arbetet. Antonio Banderas spelar en stram kock som representerar disciplin och respekt för både maten och yrket. I den andra riktningen finns Sal, spelad av Leo Woodall, som förknippas med kökets tempo, lockelser och kaos.

Sal är en dominerande kraft i miljön, men fungerar också som en varning. Genom honom antyder filmen hur lätt den intensiva tillvaron kan få destruktiva följder. Det lägger en mörk ton över berättelsen och får särskild betydelse genom Bourdains senare erfarenheter av depression och drogmissbruk.

Kontrasten mellan den krävande kocken och den karismatiske Sal ger Tony två möjliga bilder av restauranglivet. Den ena präglas av yrkesstolthet och kontroll, den andra av adrenalin och gränslöshet. Mellan dessa poler börjar den unge diskaren formas av den värld han har hamnat i.

Romantik och ungdomlig motsträvighet

En ung kvinna finns också med i berättelsen. Hennes intresse för Tony är på samma gång begripligt och svårt att förstå, eftersom han förenar charm och sårbarhet med ett beteende som ofta är irriterande. Dominic Sessas prestation gör att dessa motstridiga drag kan existera samtidigt.

I rollistan finns även Emilia Jones. Tillsammans med Sessa, Woodall och Banderas utgör hon filmens centrala ensemble, medan Johnson står för regin.

Bourdainkopplingen begränsar filmen

Filmens största svaghet ligger i beslutet att knyta berättelsen så tydligt till Bourdain. Eftersom förlagan redan kommer från hans egen skildring av livet, och filmen dessutom markerar hans fria förhållande till sanningen, blir frågan om autenticitet ständigt närvarande.

Samtidigt finns en styrka i att låta en person som senare fick närmast legendarisk status framstå som ung, osäker och stundtals outhärdlig. ”Tony” visar inte en färdig ikon, utan en tonåring som ännu har mycket att lära. Resultatet är underhållande men inte helt övertygande. Filmen får betyget 3.

← Tillbaka till nyhetsarkivet